Snart har det gått en vecka sedan katastrofen i Japan började och ännu begriper vi inte omfattningen av det hela. Nu börjar vi nå gränsen för vad våra små hjärnor klarar av vad gäller matande av information. Ungefär en vecka klarar de flesta att suga åt sig och gotta sig i information, sedan sorteras skiten bort av cellerna och hamnar i papperskorgen eller i tunneln som går rakt genom skallen och ut genom andra örat.
Förra lördagen satt jag som förstummad och såg den ena bildrapporteringen efter den andra på den våg av vatten som sköljde in över de låglänta delarna av Japan och drog med sig allt som var i dess väg.
Naturligtvis har man svårt att begripa omfattningen av detta som liten inbicill här på jorden.
Mellan körningarna är det väldigt lugnt och då ges tid för funderingar. På något sätt försökte jag leva mig in i hur det måste vara i katastrofområdet. Kallt, panik, oro, total överraskning. Helt overkligt. En nästan 9 meter hög vägg av hav som sveper in med död och förintelse som enda mål!
Människor i Japan är inte dumma som på många andra ställen i världen ( nej jag är inte rasist och pekar inte ut arabvärlden, vi i väst är nog de vidrigaste girigaste av dem alla ) så japanerna vet om att de bor på en mindre bra plats geografiskt där 4 st av kontinentalplattorna möts. Alltså som gjort för rörelse och spänning.
Men, byggnormer och standarder är gjorda för katastrofer av hög dignitet.
Hus, skyskrapor byggs på fjädrar för att klara skalv till viss grad.
Vallar längs låglänta delar av landet skyddar mot tsunamis, till viss grad eller nivå.
Nu var inte detta skalv litet. 9,1 på skalan tror jag är det senaste budet!
Det imponerar mig att så få människor hittills har dött vid denna enorma katastrof.
Vallarna som byggts som skydd mot moder jords enorma lagring av energi i form av hav och vatten, var 6 meter höga för att stå emot tsunamis. Men nu saknades det 3 meter skydd när döden svepte in med enorm kraft. Inte så mycket mer att göra.
Jag läste någonstans att japaner har de mest avancerade varningssystem som finns när det gäller at varna sin befolkning. TV, radio, mobiltelefoni avbryts och sänder varningar. Så ledning i landet är medvetna om faror som ständigt lurar på denna plats och gör allt för att skydda sin befolkning. ( Inte alla länder bryr sig om sin befolkning alls )
Ganska snart började katastrof nummer två!
Problem med kärnkraftverk.
Inte nog med att stora delar av kusten spolats bort, vägar försvunnit, elektricitet borta, allt jämnat med marken, nu började det rapporteras om kraftverk som drabbats hårt.
Kraftverken, var förstås utslagna av elektricitet och saknade möjlighet till el. Vad jag hört så fanns 14 st dieseldrivna reservsystem för kylning, men alla dessa slogs också ut av troligtvis vatten. Det är här som nästa och den problematik som idag kvarstår och det rapporteras om började.
Utan vatten är det svårt att kyla uranstavarna i kärnkraftverken och temperaturen stiger hela tiden. Vatten dunstar ännu mer när värmen stiger och när inte ständigt nytt kallt vatten kan tillföras för att kyla denna process och hålla kontroll på den, sker okontrollerad smälta som slutligen kan sluta i det som media kallar härdsmälta och alla uranstavar smälter till en klump och riskerar brinna genom botten på den stålinneslutning de befinner sig i. När sedan tak och väggar exploderar och inget finns kvar som kan hindra partiklar från att flyga fritt i luften är olyckan skedd.
Detta skedde i Tjernobyl 26/4 1986. Allt exploderade och härden spred radioaktiva ämnen i luften i flera veckor innan man lyckats “bomba” härden med bly och betong för att på så sätt “släcka” branden. Därefter kunde man börja bygga sarkofagen runt före detta reaktorn för att innesluta härden.
Kanske finns risk för detta även här. Jag vet inte säkert och är inte alls säker på rapporteringen jag läser heller. Olika förståsigpåare och domedagsprofeter blandas med världsexpertis i ämnet och det blir svårt för oss oinsatta att tolka och utvärdera hur allvarligt detta är. Ena stunden kommer 30 miljoner människor mer eller mindre bli allvarligt skadade eller dö. I nästa rapportering sägs att ett nytt Tjernobyl aldrig kan ske.
Vilket av detta säljer bäst? Om jag som företagare vill tjäna pengar på rapportering så väljer jag nog inte den senaste först. Rubriker som död och förintelse är alltid bra för företaget!
Att sitta här som individ i lilla trygga Sverige och vara en medborgare som alla andra och inte tycka någonting om någonting någonsin stör mig oerhört.
Man skulle vilja bidra med något i en katastof som detta. Dra ned och hjälpa till med städandet eller vad som helst för att visa att man bryr sig. Hjälpa till och börja bygga upp landet igen.
I Kristinehamn ligger MSB ( Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap ), vilket är vår civila katastrofenhet. Denna myndighet har i uppgift att rycka ut vid naturkatastrofer i landet främst, men även internationellt när det begärs hjälp och regering godkänner uppdraget.
Företaget förfogar över resurser som fd militära terrängfordon, lastbilar, bandvagnar i transportväg. De har resurser för allvarliga gasutsläpp mm som kan ske.
Kanske har de fått förfrågan om att bidra i Japan. Det vet jag inte ännu då jag inte läst det någonstans.
Volontärer drar iväg och jobbar och gör nytta. Det är beundransvärt. Stort!
Jag kommer i alla fall fortsätta försöka få in i min hjärna det som händer i Japan och hoppas att hjärnan inte sorterar bort detta för att få plats med helgens Big Brother och Lets Dance avsnitt. Förhoppningsvis gör den automatiskt sina prioriteringar om väsentlighet. Om inte är jag hopplöst förlorad som majoriteten av övriga medborgare 😉
Avslutningsvis.
Det finns en person som tycker att katastrofen i Japan är bra! Kan ni gissa vem jag tänker på?…………………
Libyens ledare Khadaffi så klart.
Helt plötsligt riktades världens blickar åt annat håll och han fick fritt spelrum igen som en skänk från ovan.
Han kommer sitta kvar som ledare……….
Lev väl medan ni kan!
/ Christer
Helikoptern spanade från ovan över stora områden, polisen åkte i sina bilar på större vägar och knackade dörr, vi i HV sökte av mindre vägar och stigar samt den mer eländiga terrängen.
En dag som denna lever jag igen………..
