Racing bloggen

Dagen D var ofrånkommlig. Här fanns ingen återvändo. En veckas underbar semester var snart till ända. Mycket hade vi sett och varit med om och nu återstod endast en dag av vistelsen i Estland innan vi åter skulle med färjan från Tallinn tillbaka till Stockholm.

Inte ville vi missa de sista timmarna i detta paradis på jorden, så tidigt packade vi våra saker på hojarna och checkade ut från hotellet.
Vi bestämde oss för att dra på lite upptäcktsfärd längs nordkusten norr om Tallinn och sedan kryssa vidare österut längs Finska Viken.

Vi passerade en gammal övergiven militärbas som numera användes som skrot och sopupplag, samt bosatte de sämst bärgade medborgarna i stan. Eller om de var medborgare vet jag inte. Kanske saknar de uppehållstillstånd och medborgarskap? Fattigt värre var det iaf.
Vidare passerade vi radio/tv tornet som byggdes inför OS 1980 och stod klar precis innan.

Härefter drog vi iväg längs mindre byvägar ut mot kusten.
Jag först och Frendy strax bakom. Kurvigt och kuperat och trevlig motorcykelväg.
Först ser jag något skumt i buskarna till vänster ungefär 200 meter längre fram. Undrar lite över vad det kan vara? Tvekar lite, men behåller farten uppe.
Samtidigt som det går upp för mig vad det är så kliver han fram. Polisen med stort P. Nu reagerar hjärnan blixtsnabbt. Flera alternativ erbjuds övriga kroppen inom någon tiondels sekund. Stanna, vänd, dra järnet! Växla ned, gasa förbi!
Men det blir det minst spännande alternativet. Att stanna för polisen.
Med tanke på att vi var två och att jag inte visste hur Frendy skulle reagera så valde jag denna mycket riskabla lösning. Om jag hade dragit och kört ifrån polisen, så kanske inte min vän hade gjort samma sak och då hade det ändå kvittat. Eller också om vi dragit bägge två så hade vi kanske kört vilse och kommit ifrån varandra.
Dessutom var vi i fiendeland som vi inte kände utan och innan. Inte heller deras juridik och polisväsende, samt överhetens rättigheter mot eventuella förseelser som detta med hastighetsbegränsningar och överträdelser.

Polisen klev fram. Snackade en längre fras på Estniska. Jag stod som ett frågetecken och fattade ingenting. Han mörknade i blicken. English? Yes.
Han blev glad som satan. Drog lika lång fras igen på detta språk. Hans kollega stod kvar vid polisbilen i beredskap som om vi vore efterspanade och redo att dra precis när som helst.

-Du med hoj nr 1 har kört i 84 km/h och du med hoj nr 2 har kört i 83 km/h.
-Jaha?
-Vet ni inte att det är 50 km/h i hastighetsbegränsning här, därför att mycket barn rör sig här ute?
-Öhh, nej.

Shit. 34 km/h för snabbt. I Sverige hade detta inneburit problem med körkortsindragning mm. Hmm, undrar hur det funkar här?

-Erkänner ni brottet?
-Vet inte! Beror på alternativen.
-Det finns två alternativ. Ett enkelt och ett lite mer omständig. Vilket väljer ni?
-Det billigaste!
-Ok, följ med in i bilen du på hoj nr 1. Du på hoj nr 2, stannar kvar och väntar på din tur.

Varmt som satan var det även denna dag och jag svettades redan innan denna händelse. Inte svettades jag mindre nu i denna situtation i baksätet på en Estnisk polisbil med två konstaplar.

-Ok. Först av allt vill jag meddela att med den hastighet ni körde är straffbeloppet i böter maximum. 3800 Skr!

Shit. Det är ju lika dyrt som hemma i Sverige.

-Men, väljer ni att erkänna direkt och dessutom skriver under på att ni beklagar det ni gjort och lovar att aldrig mer bryta mot lagen i vårt land så får ni 90% rabatt som utlänningar.

I denna stund kändes det inte som vi hade mycket att välja på. Att skriva under nu direkt och få ett inbetalningskort och åka till banken och lösa in beloppet kändes som enklaste vägen.
Det andra alternativet hade varit att neka till allt och invänta advokat och låta domstol ta upp fallet och ändå förlora och dessutom få betala fullt pris, var aldrig något alternativ.
Dessutom blev jag påminnd om att polisen hittills aldrig förlorat ett sådant mål och framförallt inte när de var två stycken som vittnade.

Under tiden när jag satt de 45 minuterna i baksätet på bilen och väntade på pappersexercisen, frågade jag polisen om livet i Estland och yrket som sådant.
Han var mycket trevlig och svarade vänligast på frågorna och fann det som jag ser det mycket trevligt med turister som frågar honom om livet.
Med facit i hand visade det sig att han arbetat utomlands i Frankrike i 5 års tid, därav den mycket goda engelskan han behärskade.
Vad gjorde han i Frankrike? Jodå, jobbade som Främlingslegionär!
Visst var jag tvungen att ställa den hypotetiska frågan om vad de hade gjort om det kommit två motorcyklister som inte stannat när de stoppade dem.
Enkelt. Vi hade kört efter dem och jagat dem tills de kraschat. Hade vi tappat bort dem, vilket inte är värst sannolikt så hade vi med förstärkning väntat vid hamnen på utlänningarna och tagit dem när de skulle hem. Fast då hade de ju inte kunnat åka hem, utan fått förlängd vistelse här i landet. På annat håll och tillsammans med ryska alkoholister och annat patrask i en trång cell.

När sista papperlappen var ifylld och han var nöjd, tackade jag ödmjukast för tiden tillsammans och det blev Frendys tur att gå igenom samma procedur.

När vi äntligen var klara och fick åka vidare, fann vi att vi var törstiga och hungriga efter detta lilla missöde. Så vi svängde ned till första bästa restaurang vid havet som serverade oss på fantastiskt god mat och dryck.
Därefter gav vi upp och kryssade i maklig takt tillbaka mot Tallinn. Först till ett Swedbankkontor för att betala våra oväntade extrautgifter, sedan därefter fromma som lamm vidare till färjeläget där vi ställde in oss i ledet som sanna kommunister och varken tyckte eller tänkte annorlunda. 🙂

Några timmar senare stod vi på däck i vinden och lät de sista varma vindarna fläkta oss i håret medan vi med tårar i blick och öl i hand njöt av denna fantastiska upplevelse vi varit med om i en vecka.

/ Christer

God morgon.

Igårkväll satt jag uppe klistrad framför TV.n och följde den svenska valvakan. Det var glädjande historia som skrevs, men även historia som får historien att upprepa sig.

Det positivt glädjande var att Alliansen får möjlighet att regera landet i ytterligare 4 år, vilket aldrig tidigare har hänt. Tidigare har högerblocket alltid bara fått påbörja uppbyggnaden av landet på sina 4 år, för att därefter se makten hamna åt vänster igen och allt raseras. Men nu får de åtminstone chansen att bygga långsiktigt för ett Sverige i framtiden som skall kunna möta framtida problem och konkurrens. Bra!

Det som får mig att fundera på andra ting är att SD Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och blir ett större parti än KD och V.
Riktigt orolig blir jag när jag förstår att flera hundra tusen människor i vårt land har röstat på dem för att de skall nå detta resultat.
Ovillkorligen for tankarna under kvällen när jag följde vakan och paralleller gjordes till kristallnatten 1933. Det är riktigt illa att så många människor idag 2010 inte kan sin historia eller att någonting i samhället gjort dem så besvikna att de väljer den lätta vägen att missnöjesrösta på ett främlingsfientligt parti.
Allt detta oroar mig.
Oavsett om grupper i samhället har fått det tuffare i dagens kallare klimat, så är jag glad över att vår regering som hanterade krisen 2008-2009 var de som fattade rodret i ovädret. Annars är jag tveksam till att vi hade varit ett av europas starkaste finansiella länder idag. Sverige har gått starkt ur krisen och hanterat den väl anser jag. Vi får inte glömma att världen befunnit sig i en av de största ekonomiska kriser sedan -30-talet, globalt sett.
Trots allt har vi sluppit krispaket som många andra länder fått ta till för att rädda ekonomin, Island, Grekland, Spanien, Portugal mfl.
Visst har vi fått det tuffare alla här också, men inte lika tufft.

Avslutningsvis.
Racing är det jag brinner för mest. Men politik är viktigt och kan inte ignoreras.

Välkomna till det nya Sverige!

/ Christer

Hej hej,

Alltmer sällan verkar sidan uppdateras. Har jag gått under jorden, försvunnit eller blivit levande begravd i något kärr? Nej, inte riktigt något utav det.
Inte heller har jorden slutat snurra och allting stannat upp. Det sker saker mest hela tiden på olika platser på jorden och universum. Mycket utav detta läser jag om dagligen och funderar över, men jag vill inte delge er dessa funderingar på min blogg. Ni är inte intresserade utav sådant. Läser hellre någons Facebooksida om att det grillades igår med grannen och att barnen är så gulliga när de leker och att vederbörande är världens lyckligaste person och hur underbart det är att ha semester.

Jag tävlar inte i någon racingklass i år. Det gör det hela lite mer problematiskt för mig med min blogg. För den skapades ursprungligen för att förmedla just den verksamheten och mina förehavanden där. Visst vill jag fortsätta tävla och väldigt gärna skriva om varför jag inte vann överlägset senaste tävlingen osv, men verkligheten är som oftast annorlunda.

Jag följer naturligtvis all racing som sker. Här hemma. SM, SO, ProSBK, STCC, Enduro SM, ERF mm. Inget passerar mig obemärkt förbi. Adrenalinet kokar emellanåt när jag läser om tävlingar som varit och svärandes har jag förbannat att ekonomi hindrat mig från att delta och kämpa mot killarna.
Vidare följer jag naturligtvis MotoGP, Moto2, WSBK, WSS, EWC, IDM, AMA. Det finns ju en del killar som jag tävlat mot och med i de olika serierna. Dessa följer jag med spännt intresse och ser deras utveckling eller avveckling.

Motorcykel och motorcyklar kör jag ofta. Delvis min egen, men även tester med tidningen BIKE. Här hoppas jag att de pengar och timmar jag spenderat på tävlingsbanorna kommer er vanliga läsare till godo när vi hårdtestar nya hojar på marknaden för att finna dess brister och styrkor.
Att analysera och känna vad som sker och försöka förstå varför är inget man lär sig på några dagar. Här krävs rutin och många timmar i sadeln. Dessutom är väldigt många av motorcyklarna som byggs idag otroligt välbyggda och kräver att man pressar dem till gränserna för att avslöja sina brister. Som gathojar i landsvägstempo duger nog alla hojar av 2010 års modell. I dessa farter finns inga chassie, broms, väghållningsproblem. Det är först när man tänjer på gränserna som egenskaper börjar framträda. Och det är här den analytiska förmågan plockas fram. Vad är det som händer och varför händer det? Det skall sedan vidareförmedlas på enkelt sätt till läsaren eller den intresserade spekulanten av motorcykelmodellen eller de nya däcken.

Att tävla med ett visst fabrikat eller modell och sedan bara stirra sig blind på att den hojen måste vara bäst för den vinner på banan, är att lura sig själv. Men visst kan man sälja på resultat och bekräftelse. För vem vill inte identifiera sig själv med en stjärna eller en produkt som är vida överlägsen konkurrenterna?!

I racingvärlden är allting anpassat och utprovat och utbytt för att fungera optimalt för just bana, eller specifikt den banan. Exempelvis Biaggis Aprilia RSV är överlägsen i VM just nu. Det betyder inte att en standard Aprilia överhuvudtaget skulle stå sig i konkurrens på bana att tävla med i originalskick.

Biaggi är en av världens bästa utvecklingsförare och fabriken har resurser att ständigt utveckla och testa nya detaljer. Dessutom förstår Biaggis mekaniker det Biaggi säger till dem och kan ge gehör för detta.
I väldigt många team och fall är inte det fallet. En förare kan ha synpunkter på saker och ting men får inget gehör. Eller mekanikerna tror att föraren menar något annat än det han säger. Det är först när alla talar samma språk som resultaten verkligen kan börja göra sig gällande.

Så tills den dagen som ovan nämna kriterier faller samman så kan jag inte göra annat än att fortsätta träna och testa och behålla mina sinnen skärpta, samt konditionen i skick.
Just det ja. Sist men inte minst skall någon dessutom stå för kapitalet! 😉

Racing kostar visst en slant har jag hört. Oavsett om man vill köra på skoj eller vinna så kostar det pengar. Och ju mer man vill vinna, desto större blir insatsen. På toppen blåser det kallt och alltid.
Vinna vill man. Det är väl ingen som deltar för att just deltagandets skull?

Ähh, nu måste jag ut och dra några mil med inlinesen och fortsätta se till att magen inte växer i takt med åldern. Och vem vet vem man träffar på därute? Med öppna sinnen och ögon finner man lösningar förr eller senare.

Kram på er!!
/ Christer

Hej på er!

Såg ni WSBK i helgen från Monza Italien? Underbar racing som alltid. Och mitt tips för årets blivande champion fortsätter visa vem som är äldst och mest erfaren, med pole position och två heatsegrar. Född -71 ( fint det ) ligger han endast 3 poäng efter Haslam i tabellen nu och snart leder han och kommer i höst att vara överlägsen vinnare av VM. Heja Biaggi!

Trots ihärdiga försök med att få ordning på bilen min så har verkstaden ännu inte lyckats. Kanske är felet så enkelt att det sitter ett Windows och styr motorstyrningen?! Då är felet olösligt 😉

Master finns det gott om i skogarna. Oftast finns de till för oss civila för att vi skall kunna snacka dynga med vänner och sända små korta sms om hur vi mår eller vad vi gjorde i helgen och för att operatörerna skall kunna bli rika. Men inte alla master är av detta tråkiga slag. Är man lite nörd och har svårt att inte studera dem alla när man är ute och åker så ser man många av annan karraktär. De ser ibland snarlika ut som GSM-masterna vid första anblick, men med lite fler spröt eller fler till antalet. Dessa har vi medborgare inte tillgång till trots att de står där de står. Istället är det våra myndigheter som använder sig utav dessa. FM ( försvarsmakten ), civilförsvaret, polis eller andra myndigheter som har till uppgift att fortsätta upprätthålla vår välfärd.
Ofta ser man också master med stora paraboler riktade åt diverse håll. Det är knappast bönder med taskig täckning som byggt sig mast för att kunna följa travet på TV. Dessa paraboler vidaresänder information kors och tvärs genom vårt avlånga land och ger aktuell information i realtid om vad som exempelvis sker i vårt luftrum just nu. Informationen bearbetas av tekniker som sitter oftast gömda i bergrum mitt ute i skogen någonstans, helst osynliga för oss andra.

Det är just detta som är förbannat kul att finna lite då och då när man är ute och kör KTM eller bil också för den delen. Helt plötsligt ser man den där suspekta masten, finner en mindre väg mot den, ser att masten är grönmålad, kör vidare en bit. Ny avtagsväg, förbudsskyltar mot fordonstrafik mitt ute i ingenstans. Man parkerar och går vidare. Lite tänker man på vägens beskaffenhet. Varför en så välpreparerad väg här ute i ingenmansland när vägarna vi dagligen åker på är mycket sämre till skicket. Och är det desutom vinter. Finner ni helt plötsligt en skogsväg som är välplogad nästan innan snön kommit så vet ni att den vägen är prioriterad och innefattas av högsta prioritet. Inte prioritet för dig och mig, men för de myndigheter och funktioner som gör att vårt land fortsätter att fungera och arbetar i det dolda utan vetskap från de flesta medborgare.
Plötsligt bakom nästa krök ( nästan alltid efter en krök eller tvär kurva ), en ny skylt. Militärt Område obehöriga äga ej tillträde. Skylten är stor som en vägg så den går inte att missa och ofta sitter de på var sida av vägen med en bom tvärs över.
Här blir det stopp. Mitt ute i ingenstans, där fåglar kvittrar och granskogen växer tät. Det finns verkligen ingenting här. Bebyggelsen är milatal härifrån och du har bytt vägskäl ett antal gånger för att hamna mitt i ödeland och där finns en skylt som säger Militärt Område! Då är det bara att stanna och vända om. Garanterat så kvittrar inga fåglar i ditt öra om markeringen passeras med kameran i ryggsäcken och GPSen tickandes på koordinater. Skulle du mot förmodan kliva vidare och se anläggningen som är insprängd i berget och vaktkuren utanför och bli gripen av skyddsvakterna som arbetar med bevakningen där, så stärker det inte dina aktier att råka ha hamnat där av misstag med all den utrustning du har med dig.
Det hjälper inte att säga att du trodde att försvaret var nedlagt sedan länge.

Urban Exploring är idag väldigt populärt för många. Det finns hur många forum som helst på nätet. Underbara bilder på övergivna byggnader, industrier, skolor, gruvor mm runt om i vårt land. Det finns förstås även avdelningar om övergivna militära anläggningar och för oss med visst militärhistoriskt intresse så är detta guld.
Men allt är inte nedlagt. Mycket fungerar i det dolda och i ovetskap för de flesta.
Det gör det hela än mer spännande att snurra runt och fundera över om varför just detta lades ned efter kallakriget och varför detta bevarades med högst påtaglig funktion.

Har man ett stort intresse för UE och dessutom gillar att föreviga ögonblicken så har jag ett av de friaste “jobben” man kan ha, förutom racingen alltså 😉
Man åker runt mycket och ibland hamnar man på vägar och ställen man aldrig varit och då är det en mycket bra dag på jobbet.

Nu avslutar jag detta med att önska er alla bra dagar på jobbet!

Mvh
Christer

Tjenare.

KTM 690 Enduro heter den senaste ventilen som gör det drägligt att fortsätta tillvaron. Det är en helt underbar leksak som jag försöker bruka och använda så ofta jag kan. Och det är satan vad skoj det är att spruta grus på skogsvägarna. Känner mig som en pojke i en godisaffär när rullen vrids mot stoppet och stenarna står som en kaskad bakom hojen.

För inte så länge sedan var jag med och testade årets sporthojar också. Både bana och landsväg kördes. Det var också in i helvete skoj.

Racing blir det väl lite framöver också………. Det är också livskvalitet.

Sådant som inte är det är bland annat följande.

Ett yrkesfordon som ständigt krånglar och som verkstaden inte finner felet på. Det börjar göra mig vansinnig. Mycket negativitet samlas dagligen runt detta projekt som inte verkar kunna lösas. Nästa steg är tekniker från Trollhättan som skall ta i tu med problemet.
Lösningen kanske är så enkel att man bara byter motor, kaross och märke, så funkar allt igen 😉

De rödgröna la fram sitt förslag till budget inför valet. Många skulle få det bättre och alla skulle vi snart sitta i samma båt igen och ha det lika bra och ingen skulle arbeta. Detta skulle vi finansiera blandannat genom att minska försvarsanslagen!!
Herregud jag orkar snart inte med detta. Min hjärna orkar inte med att klura ut vart alla dårar kommer ifrån och varför det ständigt dyker upp nya och föds på löpande band.

Bränsleskatten skulle höjas. Glömde nästan bort det! Vafan, självklart skall vi betala bortåt 20 spänn litern, det drabbar ju bara de fattiga och vem fan är fattig i dagens Sverige?! Jag bara undrar, för vi lever ju i välfärd alla och har minst en årslön på banken och trallar och är glada mest hela tiden.

BP British Petroleum har lite otur med litet oljeläckage utanför USAs sydkust just nu. Attans så det kan bli. Finns det två sidor av myntet? Är det inte bara profit utan risker och ansvar? Trodde nästan det ett tag!

Taxirån sker i Karlskoga och personal hotas till livet med pistol för att komma över en enorm summa på ca 3000 kr!! Underbart!! Fantastiskt! Så jävla skönt att dårskapet finns i närheten också så jag inte behöver drömma mig bort till andra kontinenter eller städer långt borta.

Droger och alkohol är bra. Bara det är statligt kontrollerat så är det legalt och kan ses med blida ögon, men konkurrens mot det statliga monopolet, ja då är det kriminellt. Hmmmmmmmm.

Slutligen vågskålen…

Den ena sidan väger lätt mot den andra. Ni får själva gissa vilken sida som är den med positiva krafter och den som suger energi hela tiden.
Men kämpar man tillräckligt länge och väl så finner man en lösning eller också hinner man bli gråhårig och gammal och gå liemannensväg i detta jordeliv utan lösning.

Hinhåle är ledaren ur dimman

/ Christer

Läs och begrunda och skäms!!

Fartkameror….

Nyligen presenterade polisen statistik om kamerasatsningen. Polisen utfärdar årligen böter till tusentals fortkörare som fastnat på bild i fartkamerorna sedan bilägaren pekat ut vem som har lånat bilen och syndat. Hela 62 procent av fordonsägarna hjälper polisen med att peka ut vem som körde bilen. Till saken hör att bilägaren inte är skyldig att uppge vem han eller hon har lånat ut bilen till. I många länder måste polisen upplysa om att man inte är skyldig att ange sig själv eller släktingar.

Polisen borde av anständighetsskäl informera om att fordonsägare inte har skyldighet att ange sina nära och kära. Det kan faktiskt finnas anledningar till att dessa inte vill skylta med namn. Särskilt viktigt är detta i takt med att information från kameraövervakning används till annat.
Jag vill understryka att jag i högsta grad är för aktivt trafiksäkerhetsarbete. Inte minst behöver vi fler aktiva och synliga poliser som kan agera mot andra olämpliga trafikantbeteenden, till exempel rattonykterhet. Dessutom måste våra vägar utvecklas, i åtminstone samma takt, som de allt säkrare bilar som vi bilister investerar i.

Svenskarnas välvilja mot att efterhöra polisens önskemål kan jämföras med DDR-diktaturen som hade 280 000 hemliga angivare, motsvarande ca två procent av befolkningen. Stämmer polisens statistik har Sverige 62 procent potentiella angivare.
Den fria mobiliteten är värd att slå vakt om eftersom den är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Tänk på det när polisen ber dig peka ut dina nära och kära på bild. Jag skulle aldrig drömma om att ange min hustru.

Publicerat i Expressen den 2 april 2010.

Tjingeling!

Nu börjar det osa hett igen i Ryssland. Det känns nästan som om någon eller några är lite mer än bara vanligt missnöjda med situationen i landet.
Att sprida skräck är ett bra sätt att skapa panik och sända signaler till de styrande i landet, men frågan är om det verkar i ett land som Ryssland?
Någonting får mig att tro att varken presidenten eller premiärministern är grabbar som bara snackar skit vid förhandlingsbord. Tror snarare att de är handlingens män och våld är en bra handling att svara med. Gärna övervåld dessutom för att verkligen visa att här jävlar skall ni inte komma och leka med oss.
Risken finns att vedergällningen kommer bli stor och blod flyta när jakten på terroristerna tar fart. Där gäller nog inte värst många Genevekonventioner vid konfrontation.

Detta får mig att ovillkorligen blicka mot Gotland och Östersjön. Bygget där har redan kommit igång med den nya Northstreamgasledningen som i första hand skall förse Tyskland med naturgas från Ryssland via bolaget Gazprom.
Visst det är bara ännu en gasledning utav alla de som redan finns, men om vi har läst på om Peak Oil och sinande naturresurser så ser vi kanske vissa orosmoln på sikt åtminstone precis i vårt närområde. Dessutom har energijätten Gazprom en egen privatarmé i uppgift att skydda sina investeringar. Det tror jag också att de tar som en allvarlig uppgift!

På sikt kanske våra duktiga politiker låter sig övertygas om att Gazprom kan instifta kontor på Gotland och basera sina militära båtar där, för att just övervaka gasledningen. Det kan ju skapa arbetstillfällen…….

Nyligen läste jag också om intresset för Arktis, eller rättare sagt det som ligger under isen i norr. Enorma naturresurser väntar på att erövras. Ryssland, Norge, Kanada, USA, Grönland har redan börjat agera för att så att säga hävda sin del av kakan.
Ryssland håller tom på att utbilda ett regemente med soldater som skall vara placerade kring Arktis. Här kommer nog framtidens kamp stå om vem som har rätten till det som ligger under isen.
Spännande åskådning……

/ Christer

God morgon,

Snön vräker ned. Det verkar blåsa storm eller åtminstone kuling. Ser inte alls lockande ut att kliva ut genom dörren idag. Så därav blev jag sittande framför datorn och läste lite om omvärldsnyheterna och annat som sker.

Jag är en av få människor i detta land som fortfarande kämpar för att vi skall ha ett EGET och STARKT försvar och kunna avvärja yttre hot på egen hand utan att vara lakejer åt NATO.

Det ser dock mörkt ut och har blivit allt mörkare de senaste två decennierna. Politiker har trutat i oss att det är fred och stiltje runt oss och att yttre hotbilder saknas och därmed är ett försvar en stor kostnad i ett lands budget. Sedan läser man att vi ändå levt i fred över 200 år så varför behövs ett försvar?

Min syn på saken är den att det är just därför vi fått vara i fred så länge, för att vi haft ett försvar som åtminstone skulle orsaka fienden såpass stora förluster och skador och framförallt bromsat upp en eventuell invation så att det kostar både tid och resurser att inta nationen Sverige. Ett blixtangrepp skulle vara för kostsamt alltså.

Idag har vi inte mycket till försvar kvar tyvärr. Politiker har effektivt slaktat och våldtagit vårt främsta skydd för demokratin och ser det enda hotet som finns där ute och stavar det som miljöhot!!

Det gör att försvarsmakten blir ytterligare ett svart får inom politiken då varken Gripen, stridsvagnar, stridsbåtar, artilleripjäser drivs utav miljöbränsle producerat av vindkraften i söder. Dessutom innehåller ammunitionen till och med bly vilket inte heller är politiskt korrekt att eventuellt använda i försvar mot en fiende. För tänk om fienden får allvarliga skador av blyförgiftning när han träffas?!

Men tur är att jag inte är helt ensam om att fundera i dessa banor. Det finns åtminstone några till därute som är likasinnade.

Jag vill åtminstone ge de utav er som är något sånär intellektuella tips på en fruktansvärt intressant sida som nästintill dagligen uppdateras med aktuella händelser och frågeställningar. Besök den någon gång om ni kan.

http://wisemanswisdoms.blogspot.com/

Dessutom vill jag avsluta med ett urklipp från just den sidan som är minst sagt aktuell men som få utav landets medborgare överhuvudtaget vet eller är insatta i, eller ens bryr sig om.

Ha det gott!
/ Christer

Frågan om ett nytt luftförsvarssystem i Sverige

Behovet av en luftförsvarsutredning har aldrig varit större. Hur ska det framtida svenska luftförsvaret utformas, och vilken hotmiljö ska det kunna verka i? Framförallt, vad är dess uppgift? 40 år har gått sedan den förra luftförsvarsutredningen, LFU 67, som bl a innebar en reduktion av luftvärnets förmåga till förmån för jaktflyg.

Luftförsvaret utgör och kommer att utgöra Sveriges främsta försvarslinje, tillsammans med Marinens ubåtar och ytattack. Det är ett bestående faktum till följd av Sveriges geografiska läge. Stor oklarhet råder dock om hur luftförsvaret ska fungera och pendeleffekten är därför stor. För drygt tio år sedan var det nationella perspektivet förhärskande, för att under 00-talets mitt helt ha förbytts i ett internationellt perspektiv. Idag har det åter svängt mot det nationella perspektivet och som beslutfattare förvånas man då över att många av de resurser som fordras för ett fungerande nationellt luftförsvar ”råkar” ha avvecklats under 00-talet. Uppvaknandet blir som en kalldusch.

I det målvakuum som idag existerar är det mycket lätt hänt att små influenser får mycket stora efterverkningar, när beslut tas utan hänsyn till ett större sammanhang. Det är en miljö som försvarsindustriella aktörer frodas i. Huvuduppgiften för dagens luftförsvar verkar framförallt vara en fredstida produktionsorganisation fokuserad mot att stödja exportansträngningar.

Försvarsminister Sten Tolgfors hävdar ofta och gärna att Sverige har ett numerärt starkt flygvapen, nu senast i ett tal i veckan. Det är dock inte samma sak som ett starkt luftförsvar. Ett fungerande luftförsvar kräver en redundant ledning, redundant bassystem, stridsflyg för rörligt försvar och insatser på djupet samt luftvärn för att över tiden kunna försvara egna förband och kritisk infrastruktur.

Bassystemet har jag tidigare avhandlat i ett inlägg och det har ävenChefsingenjören och Väpnaren. Istället för att hålla fast vid den tidigare spridningstaktiken med dess skydd för flygförbanden, förväntas idag stridsflyget uppträda från en fredsgruppering utan vare sig skydd för mark eller lufthot, i form av säkerhetsförband, fortifikatoriskt skydd eller luftvärn. Som lök på laxen förväntas basförbanden hantera dubbelt så många flygplan med hälften av personalen.

Ser man till ledningen, märker man att den i princip helt inriktats mot den fredstida produktionen. Liksom basfunktionerna har ledningen fått (eller ska) flytta in i oskyddade anläggningar på de få kvarvarande flygflottiljerna, med undantag av berget i Hästveda (som fortfarande planeras läggas ner), samt Bålstaberget som planeras bli kvar. Motsvarande berg i norra Sverige lades ner redan i början av 00-talet. Det är självförklarande att redundans kräver två skyddade anläggningar, men av det verkar det bli intet. I denna nätverkens guldålder kan man förvånas över att ledordet är koncentration snarare än motsatsen. Trots direkta order från politisk nivå fortsätter arbetet med GLC/NOC i Enköping, även om anläggningen nu bytt namn. Planen verkar nu snarast vara att övervintra till efter valet och då ta nya tag.

I inriktningsvakuumet som uppstått har man också lyckats med att avveckla de nationella förmågorna till krypterad, säker ledning av luftförsvaret och för luftförsvarets ingående komponenter att skilja vän från fiende, vilket torde vara bekant från SvD:s artiklar i ämnet. Istället är man idag beroende av att NATO ska delge de krypton som krävs för att använda den internationellt anpassade utrustning som anskaffats. Det är något som inte kommer att hända, annat än efter ett svenskt NATO-medlemskap, förutom möjligtvis vid enstaka NATO-övningar. Ett i längden mycket olyckligt och farligt förmågeglapp har uppstått, där man istället för att välja väg nu fumlar i mörkret.

Ett modernt luftvärn är en nyckelkomponent i ett luftförsvar. Utan luftvärn faller luftförsvaret samman då jaktflyget har dålig förmåga att kontinuerligt luftförsvar ett område. Ju längre området är från basen, desto mer av flygtiden går till transportflygning, till last för lösandet av luftförsvarsuppgiften. Den hotmiljö som sedan början av 90-talet är dominerande innefattar massiva angrepp med kryssningsrobotar istället för som tidigare angrepp med bomb- och attackflyg. Kryssningsrobotarnas räckvidder görs att de ofta kan skjutas från eget territorium varefter de på egen hand med hög fart och låg höjd tar sig fram till sina mål. P g a sin storlek, fart och höjd är kryssningsroboten ett mycket svårbekämpat mål, där det krävs högt placerade radarspaningsresurser och luftvärn grupperat nära målområdet för att lyckas med bekämpning. Ser man till det svenska luftvärnet idag ligger tonvikten på det mycket korträckviddiga, rb 70, medan det med medellång räckvidd (HAWK) var en bristvara redan från inköpsdatum för 40 år sedan. Det har dock uppgraderats i förmåga successivt sedan dess. Resurserna räcker dock knappast till att försvara basområden samt kritisk infrastruktur. Liksom övriga delar inom luftförsvaret, har luftvärnet starkt fått lida till förmån för försvarsindustrins intressen, där målet snarast varit att anskaffa svensk materiel än att anskaffa den materiel som behövs. F d ÖB Bengt Gustavssons redogörelse för svensk försvarspolitik 1965-1995 utgör i sammanhanget mycket intressant läsning om hur det gick till när Luftvärnet blev med rb 70.

Slår man ut komponenterna i dagens svenska luftförsvar på en karta, märker man att det blir väldig tunnsått. Är det en medveten handling kan det ursäktas. ”Blev det bara så”, är situationen mer än bekymmersam. En given situation uppstår sällan på egen hand. Oftast är det en bristande styrning och ett bristfälligt beslutsunderlag inblandat.

Frågan är vad det är som gör att man från politisk nivå är så avogt inställd till att göra en ny luftförsvarsutredning. Är det en rädsla att det ska visa sig att befintliga resurser inte stämmer överens med den hotmiljö som framtiden innebär? Är det så att man inte kan enas om hur framtiden ska se ut?

LFU 67 syftade till långsiktighet, men det var nog ingen som förutsåg att långsiktigheten skulle sträcka sig en bra bit in på nästa årtusende. När nu många i utredningen ingående komponenter helt eller nästintill tjänat ut, är det hög tid för en ny utredning. Resultatet av målbildsvakuumet har varit alldeles för tydligt med förmågeglapp, enormt höga materielkostnader för materiel i obetydligt antal och en organisation som spretar åt alla håll och hittar på egna uppgifter.