Racing bloggen

I helgen kördes näst sista tävling i NordicBott. Det blev lite blandat resultat för egen del.

Foto: Igelhammar.se

I första heatet knep jag en tredje plats vilket var okey med den helt original KTM RC8 som jag har. Den saknar naturligtvis en hel del effekt mot Ducatina, men jämnhet och sena inbromsningar racet genom gav mig slutligen tredje platsen.

I det andra heatet blev allt skit. Regn på fm och jag kvalade trea och var nöjd för en gång skull över det! ( ni vet ju vid detta laget att jag inte gillar att bli blöt och frysa ) Banan var upptorkande, men de flesta valde regndäck.
På inspektionsvarvet förstod jag direkt att det var kört. Majoriteten av varvet var snustorr och endast ett par partier var blöta. Ridå! Efter fem varv, tio återstående, tänkte jag bryta. Däcket bak var helt slut. Tiderna blev allt sämre. Min depåtavla visade femte plats, så tanken blev att försöka fortsätta racet och ta viktiga poäng. På slutet var jag rädd för bakhjulsexplosion, då däcket inte gav något fäste alls. Men jag kom i mål femma. Av däcket återstod absolut ingenting. Till och med bakskärmen hade smält bort av värmen och allt gummi som slitits loss.
Tacksam att det gick vägen!
Nu är det en kamp mellan mig och Roger Palmer, också han från Degerfors och dessutom gammal klasskompis från grundskolan. Det sklijer en poäng mellan oss till min fördel. Den av oss som är först över mållinjen blir tvåa i serien. Det är där kampen nu ligger, för Per Gustavsson är redan klar seriesegrare.
Grattis Per!

Folk undrar över min standard KTM RC8 och jag förklarar lite nu.

Det är en 2011 års modell av gatvariant. Helt standard ur kartong, endast originalkåpan är bytt mot race dito, för att det måste finnas uppsamlingskärl under motorn.

Varför har jag inte uppdaterat den med quickshifter, avgassystem, powercommander och inte minst riktiga fjädringskomponenter typ Öhlins eller WP?

Svaret heter pengar. Jag har i år valt att köra denna satsning helt i egen regi utan förpliktelser mot någon och se om jag fortfarande finner racingen som något av det roligaste jag vet. Det svaret har bekräftats och jag är mycket glad över att tävla igen och förstår att det är en del av det som är mitt liv.

Så framöver hoppas jag slippa kämpa med material som inte riktigt lever upp till konkurrenters. Åtminstone likvärdigt material kommer att eftersträvas i jakten på nya segrar och utmaningar.

/ Christer #55

Det är inte varje dag man känner sig betydelsefull här i livet, men idag var en sådan.

På morgonen satt jag framför datorn och hade precis påbörjat bloggandet och tankarna for runt i skallen på vad som tyngde mitt hjärta mest för stunden. Då plötsligt ringer mobilen. Det är min chef i HV ( Hemvärnet ) som undrar om jag är ledig och kan rycka ut och hjälpa polis och samhällsväsendet med att leta efter en försvunnen 55 åring norr om Karlskoga.
Givetvis släpper jag allt annat och kastar på mig grönkläderna och rivstartar bilen.

Tillsammans med flera av mina kollegor, hundförare, mc-ordonannser och polisen letar vi i områden kring trakterna där mannen bor och senast setts röra sig.
Man vet aldrig hur ett eftersök kommer att sluta, men någonstans hoppas man att insatsen skall komma till nytta och få ett lyckligt slut.

Helikoptern spanade från ovan över stora områden, polisen åkte i sina bilar på större vägar och knackade dörr, vi i HV sökte av mindre vägar och stigar samt den mer eländiga terrängen.

Plötsligt under eftermiddagen sprakar det till i den radion som jag hade på mig. Det var en utav våra hundförare som hade fått vittring och tagit upp ett spår. Kort därefter påträffades mannen och visade sig vara vid god hälsa och oskadd.

Det går nästan inte att beskriva den lycka man känner när en insats slutar på detta sätt. Livet får en mening. Förhoppningsvis gläds många andra också över det positiva resultat som den samordnade insatsen gav mellan polis och HV.

För mig personligen var det mycket tillfredsställande att känna att man gjort något på riktigt. Dessutom glädjer det mig också att se att trots besparingar och neddragningar av försvaret så fungerar i alla fall den frivilliga verksamheten tillsammans med polis på ett ypperligt sätt.

En dag som denna lever jag igen………..

/ Christer

Sist vi, jag och mitt team var på Falkenberg var säsongen 2004, som var ett fantastiskt år ur tävlingsperspektiv! Då blev det Guld i SBK SM, SBK SO, STD600 SM och slutligen silver i STD600 SO. Många trevliga besök på prispallen och en massa släpande utav pokaler hemöver. Men sådant gör inte så mycket.

Det jag minns mer är att det regnade så in i helvete den gången vi var där. Hela helgen gick i vätans tecken, vilket då inte spelade någon större roll för mitt tävlande.
Men sedan dess har jag suttit så många timmar i sadeln på motorcyklar både på landsvägar runtom i norden, som i sadeln på racerhojar på tävlingsbanor över världen och varit blöt och frusen och drömt om varmare upplevelser och ibland till och med ställt mig frågan “varför gör jag detta?”

Le Mans regnar det ofta. Sist jag var där 2009 var det regn i 22,5 timmar av de 24 som tävlingen pågick och vem fick köra mest i teamet?! Jodå. Han som mest av alla inte gillar att frysa!
Oschersleben och regn är givna odds.
Utöver då man måste prestera och inte har något val, så har mitt brinnande intresse för motorcykelåkning ( inte att skruva med motorcyklar ) gjort att jag frusit många, många timmar i sadeln på landsvägar också.
Ett år körde vi runt i Finland, rundade Bottenviken och ner genom hela Sverige. Vi höll på i 8 dagar vill jag minnas och vi hade fint väder i en dag!
Utöver detta så lyckas även testandet med sveriges främsta tidning BIKE, ofta innebära någon dag med regn och rusk eller kyla, eller alla ingredienser samtidigt.

Detta om vad jag tycker om ett av de inslagen som väder kan vara. Nu till det som skedde i helgen på Falkenberg.

Fredagens fria träning gav oss möjligheten att åter stifta bekantskap med banan som är Sveriges kortaste. Ett varv avverkas under 50 sekunder!
Relativt snabbt fann jag vägen runt och tiderna var i relativa siffror acceptabla.

Lördagen kvalades det och där lyckades jag knipa åt mig en 3.e starttid inför tävlingen senare under eftermiddagen. Det var Per G i Pole med sin Ducati och Roger P med sin dito som låg före mig.
Solen sken fortfarande och jag var glad.
Starten gick och numera kan jag titulera mig som startsnabb med KTM. Först iväg mot inbromsningen, men fick ge mig för Per G som vek in precis framför mitt framhjul. Tempot sattes upp högt och jag med min minst sagt standardbetonade maskin tappade tid. Roger P ville om och lyckades. Han ville jaga ikapp Per G, men en kombination av ett hårdare framdäck och högt tempo, erbjöd mig första parkett när han kraschade precis framför mig.
Ett par varv senare kom Stefan L med sin KTM och körde om mig och jag fick ta i för att hänga med honom och inte tappa ytterligare.
Det jag tappar på partier över banorna runt om försöker jag ofta bromsa ikapp och så blev det även här. Men jag lyckades inte ta mig förbi Stefan L något mer utan blev besegrad med 0,8 sek och fick nöja mig med en total 3.e plats i heatet.
Vann gjorde Per G som ni förstår.

På söndagen var det inte lika roligt att vakna. Det var svart, mörkt, kallt och ösregn! I ett ögonblick var alla mina positiva känslor för racing som bortblåsta igen. Drömde åter om att sitta på en strand i södra Spanien och dricka drinkar i solsken med havets brus smekandes mina trumhinnor.
Morgonens fria träning blev en pina. Jag orkade bara köra tre varv innan jag gav upp och körde in i depån. Inspirationen var noll, nada, keine!

En timme innan tävlingen började, slutade regnet och sakta började det att torka upp igen. 7 minuter innan tävlingen, fattades beslutet att byta till torrdäck! De flesta valde detta, då banan var i princip torr.

Bra start igen. Per G viker in igen framför mig och drar iväg. Jag försöker hänga med men känner direkt att greppet sinkar mig lite. Får några små sladdar både bak och fram och försöker istället finna ett tempo som skall ta mig säkert till mål.
Stefan L kommer skrikandes med låsta bromsar och jag får vika upp och ge honom utrymme efter rakan. Han tar min andra plats i ett par varv innan han tyvärr får framhjulssläpp precis framför mig och kraschar.
Alex L attackerar och tar sig förbi. Jag försöker höja tempot något och följer honom i baken. Då börjar det att duggregna. Skit och förbannelse. Väl medveten om läget kör jag och analyserar samtidigt som jag inte vill tappa tid mot Alex L. Men efter tre framhjulssläpp som väcker mig och ett par rejäla sladdar med bakhjulet har jag inget annat val än att kapitulera och fly till en säker tredje plats istället för att kriga om en andra plats.
Ett par krascher hinner ske innan tävlingsledningen rödflaggar loppet och även de inser att det är för farligt där ute i den nu helt blöta beläggningen.
Per G vinner igen!

Summerat så plockade vi två viktiga tredje platser i helgen och därmed ett avancemang till den totala andra platsen i tabellen. Det var bra och skoj. Men Per G börjar få ett försprång i tabellen vilket är mindre bra.
Vi får väl se vad som kan göras framöver på Anderstorp och Knutstorp som återstår. Det blir tufft, men roligt framöver. Bara jag slipper regn 🙂

Ta väl hand om er alla!

/ Christer

Den tredje deltävlingen i NordicBoTT-serien bjöd på typiskt svenskt sommarväder.
Sol, moln och inte minst ösregn!

Lördagens alla pass, två kval och ett race lyckades gå i torrt före, vilket jag föredrar.
En 4.e kvaltid erhölls och det var jämt i täten.

Racet drog igång och all den tid jag lagt ned på att lära mig och starta ( 0 minuter ) gjorde gott och jag knep andra platsen in i första böjen. Den platsen höll jag några varv innan jag tappade till både tredje och fjärde trots mycket sena hårda inbromsningar. ( Hojen saknar effekt mot de snabbaste hojarna )
Sedan blev det en hård kamp oss fyra emellan och endast varvningar avgjorde till ettan och tvåans fördel.
Själv lyckades jag aldrig få chansen att återta tredje platsen, utan fick bli utanför pallen, slagen med 0,1 sekund från sista pallplats.

Söndagen ville jag knappast vakna till. Det var ösregn från tidig morgon och hela dagen framöver med inslag av monsunregn emellanåt. Allt jag absolut inte önskar mig.
Tidigare har jag accepterat regn, men på äldre dar har jag blivit bekväm. Gillar inte att bli våt och framför allt inte att bli kylig som regn i detta land alltid för med sig.
Kanske är det alla timmar i sadeln natt som dag i 24h VM som satt sina spår?

Det första kvalet på morgonen åkte jag ut i alla fall och provade hojen och inte minst regndäcken, samt greppet på banan för att få mig en liten känsla av läget. Dock utan någon som helst inspiration. Det höll på att ta slut redan innan första kurvan på första varvet. Nya bromsar och länge sedan jag kört i regn ( Le Mans 2009 22,5h regn ) gjorde att jag nästan bromsade omkull mig direkt, men lyckades rädda situationen med foten.
Därefter tog det några varv att få tillbaka förtroendet. Slutligen blev det 4.e kvaltid.

Andra kvalet gav jag blanka satan i. Ville verkligen inte bli blöt!
Naturligtvis föll jag ned till 8.e plats i listan, men brydde mig inte speciellt, ville mest åka hem och bada bastu och bli varm.

Tävlingen startade i monsunregn och jag trevade iväg med en bra start igen. Var nog 5.a i första kurvan, tappade två platser och försökte finna RAMMSTEIN i skallen och bli förbannad och börja gasa och bli ett med hojen.
RAMMSTEIN ploppade upp i skallen efter några varv och flytet kom och därmed farten. Tog tillbaka två platser inom kort och fick upp lite fart och kämpade på med allt bättre tider.
På näst sista varvet gör killen som erhöll fjärde platsen en miss och jag smiter förbi. Kör hårt och defensivt den sista tiden och blir slutligen fyra igen.

Slutkommentar.

När jag kom till Sviesta var jag tvåa i tabellen och efter denna helg ligger jag fyra. Det är oerhört jämt i tabellen och det kommer bli en kamp hela säsongen mellan mig, Stefan Ljungberg ( KTM ), Roger Palmér ( Ducati )och Per Gustavsson ( Ducati ).
Jag kommer kämpa till sista droppen och aldrig ge upp!
Glädjen finns för att köra trots visst underläge materielmässigt, men det kan jag till viss del kompensera med erfarenhet. Vi får se hur långt det räcker.

Kram på er !!

/ Christer

Med strålande solsken och högsommarvärme avgjordes andra deltävlingen i BoTT-serien i helgen. Banan har aldrig tillhört mina favoriter, men jag fann mig snabbt tillrätta bland kurvorna och den långa mördande rakan. Kvalet gav mig en andra startposition på gridden inför första heatet.
Men att start med en twin verkar inte vara något jag behärskar vidare bra, då jag inte var bättre än sexa in i första kurvan. Därefter blev det en hård satsning för att köra upp mig. Slutligen blev jag trea i första heatet med snabbaste tävlingsvarv, som dessutom avgjorde lördagens andra heats startposition.

På lördag var jag taggad och fast besluten att göra en bra start från pole. Men även denna gång var jag som en flicka och fick fyra andra satsande gubbar framför mig. Åter igen blev det en kamp för att köra upp mig i resultatlistan. Vid ett par tillfällen var jag i ledning, men kunde inte köra ifrån de snabbare Ducatin på den långa rakan. Så slutligen blev det en andra plats, slagen med 0,4 sekunder.

Totalt sett hittills är det 75% pallplatser i comebacken till de svenska banorna och en total 2.à plats i serien.
Lär jag mig bara att starta på riktigt och komma iväg med hojen så kommer det nog att bli bra framöver.

Om 14 dagar är det Sviesta och två nya heat. Hoppas vi ses då!!

Kram på er!

Er racerförare i BoTT #55

( Foto: Igelhammar.se )

På bloggsidan “Private Thoughts Blog” kan man finna en ny artikel.
Ni har väl inte missat att sidan numera är indelad i tre avdelningar?

En avdelning som avhandlar tävlandet och allt som sker i den världen.
En avdelning som riktar in sig till de internationella vännerna som inte begriper svenska språket, men ändå vill följa med Miinins värld.
Slutligen en avdelning som fördjupar sig i tankar för dagen och annat som berör mitt liv och de funderingar jag bär på.

Ni finner dem som länkar från startsidan: www.miinin.se

http://blog.miinin.se/ ( Tävlandet på svenska )

http://world.miinin.se/ ( International friends )

http://inmybrain.miinin.se/ ( Tankar för dagen )

Ha en underbar dag.

/ Christer

För snart en vecka sedan körde jag premiärtävlingen i NordicBoTTserien med min nya motorcykel RC8R. Det var faktiskt första gången sedan 2007 som jag körde på tävlingsbana hemma i Sverige och det var helt fantastiskt roligt.

Jag har ofta förespråkat att killar som är på gång uppåt i karriären måste lämna våra banor i Sverige så snabbt de kan och ge sig ut i världen och köra på “riktiga” racerbanor. Det stämmer fortfarande, för det är en enorm skillnad här och där.

Men för mig att köra här hemma igen och bara vara glad över att tävla och köra motorcykel på bana så var det precis lika fantastiskt att komma hem igen. Även om ingenting var på plats och saker fick lånas ihop av konkurrenter för att kunna vara med och delta, så blev det precis så skoj som jag hade hoppats på.

Ett första kval gav en 5.e startposition och sedan även en 6.e plats i första tävlingen! Härligt nöjd med det.
Det andra kvalet gick bättre och jag tog Poleposition, för att sedan knipa en 3.e plats i tävlingen, vilket var ännu roligare.

Tidigare har jag sällan varit glad om jag inte vunnit, men nu var jag som ett barn i en godisaffär hela helgen. Det var så glädjespridande och upplyftande att åter köra tävlingsmotorcykel på bana och framförallt träffa alla människor i depån igen. Fantastiskt roligt att vara tillbaka i familjen där alla har bensin i blodet och venerna pumpar adrenalin.

Framledes hoppas jag att jag får mina egna prylar till hojen så den blir klar för vidareutveckling och en ännu större inspirationskälla till framskjutna placeringar.

Just nu är jag helt nöjd med det som varit och klarats av i premiären.
Emotionellt gav det en boost utan dess like, som jag kanske saknat alldeles förlänge och resultatmässigt är jag inget annat än väldigt nöjd.

På onsdagar skall jag försöka vidareutveckla mig själv och min bästa vän RC8R på Gelleråsen och se till att vi blir livskamrater som känner varann både utan och innan. Så småningom kommer nog farten också……

Sist vill jag naturligtvis tacka Peter Ilar för lån av kåpset, Stefan L, samt alla supertrevliga killar från Dalarna och alla andra som fanns i samma depåbox och hjälpte till med allt under helgen!!! Ni är bara bäst!!

Ha det riktigt gott alla vänner därute!

/ Christer

Allting tenderar att ske i sista stund igen.
Det var precis detta jag lyckats förtränga under de nästan 5 år sedan jag sist drev min egen racingverksamhet.
Att köra i ett proffsteam där allt sköts av teamet och du bara är en sketen anställd förare har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna är att man bara flyger ner till Spanien, tar en hyrbil, glassar in på fint hotell, plockar upp det fina skinnstället och hjälmen, äter lite god mat och sedan beger man sig till banan och gör sitt jobb.

Nu när jag skall köra i egen regi igen så blir jag mycket hastigt och hårt överraskad över hur verkligheten ter sig i denna bransch. Den som jag älskar så mycket, men samtidigt kan känna viss avsky emot i andra avseenden.
Den både ger energi och livsglädje, men när den visar sig från sidan som andra aldrig ser så suger den energi.

Idag fredag skall jag göra ett försök att ta mig ner mot Anderstorp för att köra den första deltävlingen i NordicBoTT. Jag skriver att jag försöker och det beror av att jag fortfarande saknar 95% av mina raceprylar till RC8.an!
Nu har jag roddat med kontakter och vänliga förare/konkurrenter och får troligtvis låna de mest behövande delar för att kunna få rulla ut på banan åtminstone.
Hojen är som ni förstår allt annat än redo för racing som sloganen så fint heter. Den har faktiskt inte rullat en enda meter på bana ännu och det känns väl lite sådär.
Jag brukar vilja vara förberedd innan tävling, men nu blir det ett undantag.
Imorgon går ett kval på 20 minuter och sedan är det premiär för årets första tävlingsheat. Så alltså i klartext. På 20 sketna minuter skall jag hinna ställa in alla reglage, finna mig tillrätta, ha funnit de rätta däcken, checkat att allting fungerar, hitta runt banan och inte minst försöka kvala! Hmmm, ja, vi får väl se vad det blir utav det hela. Men skitsamma. Alternativet hade varit att fortsätta vara hemma och vänta in delar som aldrig kommer och missa två viktiga tävlingsheat. Kanske plockar jag några poäng i helgen? Det kan vara de som avgör i slutet på säsongen. Sådant vet man aldrig.

Nu skall jag åter kasta mig på telefonen och fortsätta ringa runt i några timmar innan jag kan komma vidare.

Ja, just det. Glömde nästan bort att förklara vad jag inte missat de senaste 5 åren.
Att saker ALDRIG kommer i tid oavsett hur tidigt du beställer. Nu blev min satsning klar väldigt, väldigt sent, vilket inte förbättrade oddsen för att kunna få grejor alls. Kanske inte ens detta år verkar det som.
Skönt är dock att jag är bossen och inte känner press från tunga sponsorer som kräver resultat. Vill jag lalla omkring på banan och spana in blommorna och tjälskotten, så gör jag det. Men kanske har jag andra planer?? 🙂

Väl mött vänner!

/ Christer