Sist vi, jag och mitt team var på Falkenberg var säsongen 2004, som var ett fantastiskt år ur tävlingsperspektiv! Då blev det Guld i SBK SM, SBK SO, STD600 SM och slutligen silver i STD600 SO. Många trevliga besök på prispallen och en massa släpande utav pokaler hemöver. Men sådant gör inte så mycket.
Det jag minns mer är att det regnade så in i helvete den gången vi var där. Hela helgen gick i vätans tecken, vilket då inte spelade någon större roll för mitt tävlande.
Men sedan dess har jag suttit så många timmar i sadeln på motorcyklar både på landsvägar runtom i norden, som i sadeln på racerhojar på tävlingsbanor över världen och varit blöt och frusen och drömt om varmare upplevelser och ibland till och med ställt mig frågan “varför gör jag detta?”
Le Mans regnar det ofta. Sist jag var där 2009 var det regn i 22,5 timmar av de 24 som tävlingen pågick och vem fick köra mest i teamet?! Jodå. Han som mest av alla inte gillar att frysa!
Oschersleben och regn är givna odds.
Utöver då man måste prestera och inte har något val, så har mitt brinnande intresse för motorcykelåkning ( inte att skruva med motorcyklar ) gjort att jag frusit många, många timmar i sadeln på landsvägar också.
Ett år körde vi runt i Finland, rundade Bottenviken och ner genom hela Sverige. Vi höll på i 8 dagar vill jag minnas och vi hade fint väder i en dag!
Utöver detta så lyckas även testandet med sveriges främsta tidning BIKE, ofta innebära någon dag med regn och rusk eller kyla, eller alla ingredienser samtidigt.
Detta om vad jag tycker om ett av de inslagen som väder kan vara. Nu till det som skedde i helgen på Falkenberg.
Fredagens fria träning gav oss möjligheten att åter stifta bekantskap med banan som är Sveriges kortaste. Ett varv avverkas under 50 sekunder!
Relativt snabbt fann jag vägen runt och tiderna var i relativa siffror acceptabla.
Lördagen kvalades det och där lyckades jag knipa åt mig en 3.e starttid inför tävlingen senare under eftermiddagen. Det var Per G i Pole med sin Ducati och Roger P med sin dito som låg före mig.
Solen sken fortfarande och jag var glad.
Starten gick och numera kan jag titulera mig som startsnabb med KTM. Först iväg mot inbromsningen, men fick ge mig för Per G som vek in precis framför mitt framhjul. Tempot sattes upp högt och jag med min minst sagt standardbetonade maskin tappade tid. Roger P ville om och lyckades. Han ville jaga ikapp Per G, men en kombination av ett hårdare framdäck och högt tempo, erbjöd mig första parkett när han kraschade precis framför mig.
Ett par varv senare kom Stefan L med sin KTM och körde om mig och jag fick ta i för att hänga med honom och inte tappa ytterligare.
Det jag tappar på partier över banorna runt om försöker jag ofta bromsa ikapp och så blev det även här. Men jag lyckades inte ta mig förbi Stefan L något mer utan blev besegrad med 0,8 sek och fick nöja mig med en total 3.e plats i heatet.
Vann gjorde Per G som ni förstår.
På söndagen var det inte lika roligt att vakna. Det var svart, mörkt, kallt och ösregn! I ett ögonblick var alla mina positiva känslor för racing som bortblåsta igen. Drömde åter om att sitta på en strand i södra Spanien och dricka drinkar i solsken med havets brus smekandes mina trumhinnor.
Morgonens fria träning blev en pina. Jag orkade bara köra tre varv innan jag gav upp och körde in i depån. Inspirationen var noll, nada, keine!
En timme innan tävlingen började, slutade regnet och sakta började det att torka upp igen. 7 minuter innan tävlingen, fattades beslutet att byta till torrdäck! De flesta valde detta, då banan var i princip torr.
Bra start igen. Per G viker in igen framför mig och drar iväg. Jag försöker hänga med men känner direkt att greppet sinkar mig lite. Får några små sladdar både bak och fram och försöker istället finna ett tempo som skall ta mig säkert till mål.
Stefan L kommer skrikandes med låsta bromsar och jag får vika upp och ge honom utrymme efter rakan. Han tar min andra plats i ett par varv innan han tyvärr får framhjulssläpp precis framför mig och kraschar.
Alex L attackerar och tar sig förbi. Jag försöker höja tempot något och följer honom i baken. Då börjar det att duggregna. Skit och förbannelse. Väl medveten om läget kör jag och analyserar samtidigt som jag inte vill tappa tid mot Alex L. Men efter tre framhjulssläpp som väcker mig och ett par rejäla sladdar med bakhjulet har jag inget annat val än att kapitulera och fly till en säker tredje plats istället för att kriga om en andra plats.
Ett par krascher hinner ske innan tävlingsledningen rödflaggar loppet och även de inser att det är för farligt där ute i den nu helt blöta beläggningen.
Per G vinner igen!
Summerat så plockade vi två viktiga tredje platser i helgen och därmed ett avancemang till den totala andra platsen i tabellen. Det var bra och skoj. Men Per G börjar få ett försprång i tabellen vilket är mindre bra.
Vi får väl se vad som kan göras framöver på Anderstorp och Knutstorp som återstår. Det blir tufft, men roligt framöver. Bara jag slipper regn 🙂
Ta väl hand om er alla!
/ Christer
Slutkommentar.
