Racing bloggen

Resan börjar.

KTM 690 Enduro, det närmaste en ren endurohoj man kan komma. Allt man önskar man hade, saknar man på denna motorcykel. Som gjord för att utforska en sämre värld!

Tills vi nådde Baltikum på andra sida Östersjön skulle vi använda oss utav mindre vägar som var mer lämpade för vår typ av motorcyklar. När vi sedan nådde andra sidan behövde vi inte bry oss, för där fanns väl varken asfalt eller ens grusvägar, var vad vi och alla med oss i alla fall trodde innan vi startade vår färd.

När Örebro nåddes och passerades svängde vi av motorvägen och körde den gamla landsvägen som går parallellt med motorvägen.
Glanshammar passerades och kyrkan som är ståtlig och grandios blickade tillbaka mot oss när vi med vördnad slog av på tempot. Därefter drog vi på igen fram till Lillkyrka där vi korsade motorvägen och fortsatte på gamla E20 mot Arboga, som användes fram till 2000, innan motorvägen öppnades.
Strax innan Arboga, Götlunda heter platsen, ligger fortfarande en mack och affär, samt en gigantisk asfaltsplan som parkering. Genast slog det mig att det var en utav koncentrationssamlingsplatserna längs vägen som byggts i kalla krigets syfte.
Den vakna och militärhistoriskt intresserade personen som åker mycket längs vägarna i Sverige ser dem lite här och var, tillsammans med de onormalt stora parkeringsfickorna längs landsvägarna som också ligger tätt kring vissa stråk.

Arboga passerades och här kastade jag många blickar söderöver efter landets första ÖoB vid rondellen. Fortfarande verkar det vara Skyddsobjektsskyltar längs staketet till många av byggnaderna innan den 2 km långa asfalterade flygbanan dyker upp. Visst kastade jag ett öga norröver också och såg det helt nybyggda fina centrallagret som Försvarsmakten byggt upp på andra sidan järnvägen där det tidigare bara låg gärden.

Färden fortsatte och trist motorväg kördes ända tills vi passerade Eskilstuna. Kort därefter vid avtagsväg mot Kjula svängde vi av vägen och körde åter igen parallellt med motorvägen vidare mot Södertälje. I dessa trakter finns gott om möjligheter att landa med flygplan, både på fd krigsflygfält strax sydöst om motorvägen, men även som reservbas på vanlig landsväg.

Strängnäs stod på tur och även detta lilla samhälle har betytt mycket ur militärt perspektiv genom åren med bland annat ett pansarregemente och vida övningsfält. Idag huserar Ledningsregementet på denna ort och utbildar för både nationella samt internationella uppgifter.

Träsmaken i baken började göra sig gällande och vi var i stort behov utav en paus inom kort.

Några dagar tidigare hade jag varit med tidningen BIKE och kört ett test i trakterna vi började närma oss och jag testade mina celler vad avser minnet och försökte mig på manövrering vänster i den korsningen och höger i nästa och sedan 4 korsningar rakt fram, för att sedan svänga vänster efter golfbanan igen. Och viss fann jag vägen över Vällinge där HVSS även är placerat. Gamla grandiosa statliga byggnader där HemVärnets StridsSkola utbildar sina män och kvinnor till att numera ha som uppgift att försvara landet. De Nationella Styrkorna – Hemvärnet. 23.000 personer starkt försvar!!

Glassen fick vi äntligen. Den smalt fint i truten vid fiket på Sturehovs slottsgård. Som rekreation beskådade vi även en bröllopsfotografering i slottsmiljö.

Nu hade vi bara ca 7 mil kvar av första dagsetappen på vår Baltikumtur. Den sista biten var bara körning i träskmiljö. Alltså, betongträsket Stockholm.

Väl i hamnen vid Värtan träffade vi på andra knuttar som också skulle över till Tallinn. Det var bla ett norskt ekipage på en BMW med väskor både högt och lågt och till och med reservpunkaspray BMW original i jackfickan. De hade kört från Trondheim till Östersund och ned till Skåne för att sedan ta svängen upp igen till Stockholm och vidare över till Baltikum. Deras snittetapper låg kring 60-70 mil om dagen, mer än dubbelt mot våra planerade dagsetapper.

Hojarna surrades, hytter intogs, duschar utnyttjades, mat och dryck förtärdes. Däck besöktes och Oxdjupet beskådades på nära håll för femtioelfte gången. Det sista låset till havs innan fienden når Stockholm. Om inte före så måste de stoppas absolut senast här för att huvudstaden skall kunna försvaras från sjösidan.

Imorgon började den riktiga resan. Nya marker skulle erövras och förevigas både på bild och i minnet. Ryska mobiliseringsvägar skulle uttråka oss, spökstäder skulle trollbinda oss, fattigdom hjärtskära och rikedom förundra. Mycket komma skulle de närmaste dagarna!

Orosmolnen drog ihop sig efter börskraschen 1929 runt om i världen. Här hemma i Sverige var det Kruger, tändstickskungen och hans imperium som orsakade den inhemska turbulensen kring denna tid.
Klimatet blev allt mer bekymmersamt under 30-talet och en herre vid namn Adolf gjorde ytterligare en kupp och tog slutligen makten i tredje riket. Tidigare hade han misslyckats och flera av hans kumpaner dömdes till döden för det.

Kriget kom, Tyskland drog in i Polen. Sovjet och Tyskland hade en nonaggressionspakt och skulle inte störa varandras intressen.
Björnen i öst, tog Estland, ringde Letterna och sade att nu tillhör ni oss och innan Litauerna fattat galoppen vajade hammaren och skäran även över Villnius boningar.

Finland stod på tur och Ryssen skulle bara promenera in och sätta flaggan hos de störiga finnarna och få även dem som lydstat åt makten i Kreml. Rent strategistk var det viktiga länder att erövra och därmed få tillgång till vattenpölen Östersjön och kontroll över flottan.
Hur det gick med finnarna vet de flesta. Ryssarna fick stryk av en mikroskopisk arme i storlek till Ryssarna och dåligt utrustade var de också. Men sisu och att inte veta vad innebörden “att ge upp” betyder, blev kostsamt för den röda armen.

1945 tog världskriget slut i och med att Japan kapitulerade den 9 aug då USA släppte den andra atombomben över Nagasaki. Tre dagar tidigare strök över 100.000 civila japaner med i Hiroshima när “Enola Gay” utförde sitt uppdrag och släppte den första bomben.

Nu inleddes en ny era med ett bistert klimat där inte någon litade på den andra. Öst misstrodde väst och viseversa. Berlin delades med en mur i slutet på 50-talet och början på 60-talet och fram till 1989.
Öst kallade sina allierade för Warzawapakten och väst sina lekkamrater för NATO.
Enorma militära resurser satsades i skrämsel och propaganda för att visa musklerna för varandra. Baser och olika vapenslag placerades ut överallt kring gränserna mot varandra och världen befann sig i en ständig 7/24 beredskap med bara minuters marginaler för total utplåning eller vedergällning om så skulle behövas.

90-talet kom, och ekonomin raserade kommunismen och dess överlägsna ideal och ekonomiska suvernitet. Nationer rasade samman och Warzawapakten föll. Sovjet tappade makten och länder som varit slavstater tog sin chans och utropade åter sin egen suvernitet.

Våra baltländer, Estland, Lettland och Litauen blev åter fria, nästan 50 år efter att Sovjet ringde på och sa att nu är ni med oss i en bättre värld.

Idag i nuet 2010 kändes det som att det var dags att förverkliga drömmen jag länge haft inom mig, att besöka baltländerna och se hur de har det och se om minnen finns kvar från epoken kalla kriget.

De kommande blogguppdateringar kommer att handla om motorcykelsemestern jag gjorde tillsammans med min vän Frendy och våra KTM 690 Enduro i Baltikum. Det kommer inte att vara en semesterblogg i vanlig mening där turistorter besök och nattklubbar utforskas. Istället hamnar vi på sidovägar, avvägar, irrvägar, byar och missärens näste i jakten på de ultimata kvarlämnade ryska militära baser som en gång växte som svampar i dessa länder.
Städer som betytt mycket för Sverige i tidigare krig, Narva, tillsammans med hundratals andra byar där vapnen styrdes av män med hammaren och skäran som högsta ideal kördes igenom.

Kusligt, men oerhört intressant och spännande, samt lärorikt, vill jag lova. En semester vi aldrig glömmer.
SS14 missilbas med centraleuropa som mål. Flygbas för det strategiska atombombsflyget med kustnära placering till Östersjön, samt atomubåtsbasen utanför Tallinn besöktes. Och avslutningsvis det spännande mötet med det polisiära styret och hållandet av ordningsmakten i Estland.

Häng med några veckor framöver och följ den spännande resan tillbaka till det “Kalla Kriget”.

/ Christer

Hej hej,

Tiden rinner iväg. Det var tydligen väldigt länge sedan jag skrev på bloggen. Ber om ursäkt för det. Tack till er som varit på mig om att uppdatera.

Denna underbaraste period på året har tagit ut sin rätt. Med stigande temperaturer och allt färre mörka timmar så har jag spenderat allt mindre tid inomhus framför datorn. Istället är jag ute precis så mycket jag hinner om dagarna för att som katten absorbera så mycket av solens strålning som möjligt.
Det är löpning, inlines, MTB och skogspromenader med fotografering, när jag inte är ute och kör med KTM 690 Enduro på grusvägarna.
Den första månaden med KTM gav 350 mil, med 80% grus, 10% asfalt och 10% mindre stigar.
Att jag väntat så länge med att köpa denna kategori av motorcykel stör mig lite. Skogsmullevärlden där ute i skogen är gigantisk och underbar och en ny värld har öppnat sig. Dessutom funderade jag länge över om man kunde vara nöjd med en 690 cc enstånka efter att ha gasat omkring på 170 hk sportmaskiner det senaste decenniet.
Nöjd är bara förnamnet. Jag saknar verkligen inte att sopa pungen i tanken och mordkrampaktigt hålla i det wobblande styret när man kör omkring med sporthoj på de alldeles åthelvet fördåliga landsvägarna här i landet.
Med offroaden flinar man bara och finner ytterligare en ny stig runt knuten som man drar iväg på.

Detta transportmedel har blivit ett kombinerat lekfordon, avluftningsventil efter en jobbig dag på jobbet och ett arbetsredskap som tar mig fram till nya UE-platser runtom i landet.
Om Gud fanns, skulle jag tacka skaparen för att han begåvade människan till att uppfinna motorcykeln. Tack!

Saknar jag racingen? Mmmmmm, tänker………..
I ett första skede skulle jag kunna försöka övertyga er därute att min tid är över och att livet kommit in i en ny fas. Men jag tror inte att jag skulle lyckas vidare bra.
Självklart saknar jag den delen enormt. Det var trotsallt mitt “yrke” i flera års tid. De underbara stunder som fanns när framgång erhölls tillsammans med team och nära och kära är stunder man aldrig kan glömma eller förtränga. Det är bara sådant man åter vill eftersträva och återuppleva igen gång på gång. Kickar och välbehag kan det kallas också.
Men vi får se vad som sker framöver. Halva livet återstår teoretiskt och med otur kanske lite kortare, så det gäller att försöka hinna med så mycket av det positiva som möjligt varje dag.

Omvärldspolitiken struntar jag i att ta upp just nu. Jag vill bevara den positiva feelingen i denna blogg som jag skapat.

Mina vänner som kör fyrhjulsracing med bil skördar framgångar och har plockat första pallplatsen. Jag grattar förstås och njuter med dem. Skitfränt!

Och min vän som gjort comeback från Supermotard till RR igen efter 10 års utflykt fortsätter att överraska många. Dock inte mig. Riktigt underbart att han rör om och presterar resultat. Snart kommer segern. Heja heja vännen!!

En vision:
När kapitalet finns på plats och tiden är inne är yrket racerförare igen med eget team. Sedan om det blir på tvåhjul eller fyra eller en kombination får framtiden utvisa. Men det kommer den att göra…….

Avslutningsvis:
Vad skrev jag innan WorldSBK säsongen drog igång? Jo, att Max Biaggi skulle bli att räkna med på Aprilian denna säsong. Halva säsongen har nu gått i WSBK och vem leder VM? Yes!!! Max Biaggi.
Ni som fortfarande undrar hur man skall bli snabb i roadracing, titta på Biaggi. Studera hans körstil. Ingen i världen kör så mjukt som honom, men ändå så vägvinnande och snabbt.
Förr, när jag var mindre, på -80-talet fanns en annan Gud som också hade en mjuk körstil. Då hette han Eddie Lawson och kom från USA. Han vann 4 VM titlar i GP500 klassen ( -84, -86, -88, -89 ) De tre första på Yamaha och den sista på Honda. På Hondan vann han för att han bara ville få tyst på alla som snackade om att han alltid kört den bästa hojen från Yamaha.
Minns Rossi också som gjorde likadant, fast tvärtom inom MotoGp-eran. Rossi är också duktig naturligtvis, inget tvivel om det. Han har något som många andra saknar, men som körstilsstudie är han inte skolboksexepel nummer ett.

/ Christer

Hej hej,

I helgen har det testats hojar igen. Kallt men skoj förståss.
Det böjrar närma sig 300 mil redan och april är inte slut än! Det är grymt skönt.

Mer Jul sjöng Adolphson och Falk en gång, men Mer Hjul, nej inte flera utan mera eller kanske skall man sjunga Mer MC istället.

Sporthoj eller offroad? Helst bägge sorterna och fler därtill, men i realiteten endast en utav dem. Då blir det nog en offroad. Toppar endast 170 km/h men gör det lika gärna på åkern bredvid vägen som i diket strax nedanför.
Vilse vill man gärna åka då, så man finner ännu fler vägar till Rom när man skall hem. Hmmm, det måste bli offroad i sommar. När den nu kommer, om den kommer alls.

Ha det riktigt gott vänner så ses vi snart igen.

/ Christer

Hej hej,

Såg ni dagens WSBK lopp på Eurosport?? Grymma tävlingar i Superbike från Portimaobanan i Portugal.
Vem vinner då?! Yes, ännu rockar han fett den gamle, Max Biaggi! Vinner bägge heaten med sin Aprilia. Åhh, det får blodet till att pumpa. Blir så glad. Han är ju bara bäst precis som jag alltid sagt.
Nu måste jag bara börja köra lite på bana igen. Det sprätter ju i alla fingrar och tår nu och jag vill gasaa…..

För tre veckor sedan var jag i Spanien och testade däck och för två veckor sedan i Frankrike och körde ett test med tre snabba motorvägshojar. Då var vädret helt på vår sida och temperaturer kring 20 grader gjorde inte ont. Vilken hojåkning det var dessutom. Kanon. 175 mil motorväg och världsklass på bergsvägar där Napoleon en gång drog fram med sin här. Grymt!

301 km/h gick en utav motorcyklarna!! Alltså inte några 11kW 125cc som testades i Frankrike.
Snacka om skilda världar förresten. Vi råkade köra förbi Paul Rickardbanan som numera är en privat bana som ägs av F1 mogulen Eccelstone vill jag minnas.
Banan håller en sådan klass som få andra banor bara drömmer om och under de få timmar vi tillbringade där har jag nog aldrig sett så många Ferraris, Maseratis, Porschar mm än vi gjorde då.
Två rätt flådiga hotell fanns att tillgå precis intill anläggningen förstås. Prisklass knappast för oss vanliga dödliga parasiter, men kul för de nyrika som dessutom kan landa med sitt privatjet precis intill banan där den privata flygbanan låg.
Hmmm, när jag vinner pengar en dag……… då skall jag också äga en racerbana med flygplats och ha ett stort garage med leksaker.

Annars börjar det kännas bättre igen. Sommartiden är här och kvällarna ljusare. Snön ligger kvar ännu, men sjunker alltmer mot leran under. Snart, snart kan vi tvåhjulsfantaster börja leva igen och köra hoj.

Hoppas vi ses på något fik därute framöver.

Kram på er!

/ Christer

Ciao vänner!

Inte fan går det att ha systematik och ordning på bloggandet, hur gärna jag än vill. Tiden räcker inte till och mycket annat kommer emellan och måste hinnas med.

Den senaste tiden har ägnats åt jobb, förkylning, övning, men även en snabbare resa till Spanien.

Att vara förkyld är skit. Många är dock förkylda i dessa tider och det har säkert med bristen på värme och solljus att göra. Vi saknar alla solen och våren. Förhoppningsvis kommer den framöver.

Jag var en snabbtrip ned till Spanien i början av veckan. Dit for jag för att delta i en lansering utav ett nytt däck från Michelin som de kallar Michelin Power Pure.
Däcket är avsett för marknaden utav sporthojar och muskelhojar. Med teknologi från racing och uppbyggnad av “dual compound” skall det vara ett av de bästa däcken för dessa hojar med mycket hästkrafter.
Förutom att däcket har olika gummiblandningar i mitten och på sidorna så är det även det lättaste däcket på marknaden!

Hur som helst så testades detta däck både på väg och bana och i vått och torrt.
Tanken var nog inte från Michelins sida att det skulle vara vått när de förlade denna visning till sydligaste Spanien och Almeria. Men vädret var ungefär som i Sverige på morgonen dagen då vi skulle testa.
Termometern visade 4 grader och det hade regnat hela natten och duggade fortfarande. Så nu gavs perfekt tillfälle att testa även våtegenskaperna på vägen.

När det blev bandags så hade solen börjat lysa igen och banan torkade upp och jag blev som ett barn i en godisaffär! Hornen växte ut och tempot höjdes och däcken fick verkligen bekänna färg och visa vad de klarade utav.
Tre killar hann också med att krascha på banan och om det berodde på lömska egenskaper hos däcken eller pumpande adrenalin och övermod låter jag vara osagt, men jag anar mig till det sistnämnda.

På kvällen blev det god mat och dryck och snack med andra journalister från övriga världen.
Träffade några trevliga typer från Singapore, en kille från Australien, några bekanta sedan tidigare från Tyskland och en ny bekantskap från Tjeckien.
Kvällen slutade tidigt och erfarenheter hade utbytts och kontakter skapats.

Nu är jag åter här och fryser med 70 cm snö utanför fönstret och längtan till nya äventyr växer sig allt starkare för varje dag. Jag måste medge direkt att motorcykelåkning är ett gift. En drog. Framförallt att gasa på bana får mig att bli vakna, väcka sinnena till liv, känna adrenalinet pumpa igen. Det är kickar som ger välbehag.

Sist men inte minst vill jag naturligtvis säga att förutom testet av däck så blev det per automatik en tävling oss journalister emellan och kanske föll en av killarna just därför när tempot skruvades upp. Han var ju “hemmaförare” från Spanien och förväntades vara snabbast av dem alla och inte fan kunde någon blek svenne från nordpolen komma och köra ifrån honom…. 🙂

Ha det nu riktigt gott mina vänner tills vi ses snart igen.

Kram på er alla.

/ Christer

God kväll.

Charlotte Kalla! Wow, hon lyfter en hel nation med sin seger. Tjejen utstrålar sådan glädje och energi så det kan inte finnas någon som inte rycks med i glädjeruset när hon vinner GULD. Vore alla lika fulla av positiv energi som hon är så skedde under dagligen. Vi fortsätter hålla tummar och tår framöver och önskar att hon ger oss svenskar fler medaljer och sprider glädje.

Nu börjar snart herrarnas skidor, så jag får fatta mig kort.

Jag vet att det är glest mellan uppdateringarna, men satt häromdagen och skrev ett långt trevligt inlägg om världspolitiken och lösningar på alla problemen, samt mycket om racing. Men någonting gick åt fanders och allt var som bortblåst. Kanske fanns det en mening med det också. Alla mina tankar kanske inte skall sättas på pränt för evigt i denna digitala värld?!

Annars längtar jag mest bara till töväder. Det har inte varit nollgrader eller varmare sedan runt den 10.e december! Jag längtar till barmark och årets första motorcykeltur. Att äntligen få göra den första wheelin och känna adrenalinet pumpa i venerna.

Svenska VM-rallyt besöktes i helgen. Underbar tillställning och folkfest här i de värmländska skogarna. Åter igen imponeras man av förarnas bilskicklighet bland snö och is. Finnarna är duktiga på att ratta bilar. Fast å andra sidan är de rätt bra på det mesta annars också. 🙂

Gelleråsen öppnar i mitten av april!! Mmmm……

Rammstein spelar ikväll i Malmö och på lördag i Stockholm. Det måste man bara se.

Om 10 dagar är WSBK igång igen. Aghhh, det är också kvalitetstid. Och Biaggi kommer att vinna med sin Alitalia sponsrade hoj.

För några år sedan var Alitalia nästan borta. Konkursen var nära för flygbolaget, men nu satsar de sig ur krisen. Härligt!!! Mera sådant. Saab kanske står på tur och fler företag borde göra som italienarna. Satsa stenhårt. Det kan lyckas. Om inte så är det lite roligare på vägen mot konkursen i alla fall.

Ha det gott!
/ Christer

Hej och god kväll.

Är just hemkommen från den traditionella skidåkningen i Norge. Slut i kroppen efter 4 dagar i backen utför och ett antal vurpor senare. Men det är precis som det skall vara så efter en sådan resa.

Lite trött börjar jag bli på den konstanta kylan som slagit hårt grepp om Norden. Jag måste säga att jag längtar efter lite töväder och plusgrader.

Det blev även en utflykt med hundspann och Sibirian Huskys i Hemsedal. En upplevelse som inte gick av för hackor vill jag lova.
Dessa underbara djur bara längtar efter att få jobba och dra mest hela tiden och jag kunde inte låta bli att skratta åt dem. Det tog 8 sekunder efter att vi stannat för att fotografera under turen, innan de ivrigaste hundarna började yla och rycka i dragspannet för att komma vidare igen! Snacka om att ha ADHD!

I övrigt händer inte så mycket nytt på fronten mer än det jag läser. För er som inte hängt med så kommer kortfattad uppdatering.

ProSBK här hemma i Sverige. 6 deltävlingar! Hmm.

Alexander Lundh tävlar i Supersport VM 2010!!!! UNDERBART!! Det är precis så här utvecklingen borde se ut för fler av förarna här hemma. Ut och kör i Europa och Världen och skit i Sverige. När ni blir gamla kan ni komma hem och tampas med oss föredettingar om SM titlar 🙂

GRATTIS Alexander! Stort Lycka Till under säsongen och du har hela mitt stöd!! Ge järnet.

AMA Sbk i USA är ett stort fiasko. Men det visste ni väl redan. Sedan nya ägaren Daytona Internationel Speedway tog över mästerskapet 2009 har allting gått utför i rask takt. Förarna slutar, teamen lägger ned och allt verkar vara kaos.
Konstiga regler och enhetsmaskiner och tjosan missgynnar intresset för mästerskapet.

Som vanligt är det toktyst på förarnas hemsidor och bloggar. Uppdateringar kring aug-sept eller kanske okt är normalt. Kanske skriver jag för mycket skit och för ofta. Så är det om majoriteten är normen för vad som är normalt.

Första testet är gjort i WSBK. Biaggi är med i toppen och det räcker för att övertyga mig. Han vinner 2010!!!

Snart kör Schumi F1 igen! I en Mercedes. En tysk i ett tyskt team med sin gamla chefstekniker betyder bara seger igen. Han vinner VM och får tyst på snacket.

SAAB Spyker Automobile. Så heter det nya företaget som räddar SAAB Automobile från GM.s sjunkande skepp. Är det bättre med ett företag som tillverkar ca 40 bilar om året än en stor koloss med gjutjärn och stötstänger från Amerika? Absolut säger jag! Här blir det entreprenörsanda och tempo. Säkert hinner SAAB spotta fram flera nya modeller på kortare tid än GM fattade att de ens var ägare till SAAB. ( Det var de sedan 1990. )

Om två veckor börjar WRC rallyt igen. Med start i Sverige och ljuva Värmland. Underbart! Jag kommer att stå i skogen och frysa ( vilket jag gjort i snart 3 mån ) och inte bara heja fram Sebastian och Hirvonen, utan även Kimi Räikkönen. Det blir rock´n Roll 2010. Heja Finland.

Lite tråkigt att Viasat äger rättigheterna till snart all intresant motorsport här i Sverige. De har MotoGP, WRC, F1 och diverse annat. Vilket inte är bra för oss som saknar kanalutbudet, men bra som koncept för dem som får det. En motorkanal med så mycket motorsport är kreativt och eloge till vakna ledare på Viasat. Samtidigt en känga till avsomnade TV4 och Eurosport.

Travis Pastrana fortsätter att slå rekord. Killen hoppade på nyårsafton längre än någon annan tidigare gjort med bil. Runt 80m vill jag minnas!! Han är bara så cool killen.

Han var först med baklängesvolt på MC. Sedan när andra lärde sig det, så gjorde han en dubbel baklängesvolt på MC. Hela hans liv har varit show och trix som andra bara drömmer om att göra. Sponsorn Red Bull fick honom att hoppa ur ett plan också. Man får ju vingar av Red Bull sägs det. Vadå hoppa ur ett plan? Det gör ju många! Ja, men inte i badbyxor och utan fallskärm!! Det är bara Travis Pastrana som gör dessa saker med livet i behåll och det finns hur mycket som helst på youtube att se om honom.

Nu är det kvällen för mig.

Ciao / Christer