Resan börjar.
KTM 690 Enduro, det närmaste en ren endurohoj man kan komma. Allt man önskar man hade, saknar man på denna motorcykel. Som gjord för att utforska en sämre värld!
Tills vi nådde Baltikum på andra sida Östersjön skulle vi använda oss utav mindre vägar som var mer lämpade för vår typ av motorcyklar. När vi sedan nådde andra sidan behövde vi inte bry oss, för där fanns väl varken asfalt eller ens grusvägar, var vad vi och alla med oss i alla fall trodde innan vi startade vår färd.
När Örebro nåddes och passerades svängde vi av motorvägen och körde den gamla landsvägen som går parallellt med motorvägen.
Glanshammar passerades och kyrkan som är ståtlig och grandios blickade tillbaka mot oss när vi med vördnad slog av på tempot. Därefter drog vi på igen fram till Lillkyrka där vi korsade motorvägen och fortsatte på gamla E20 mot Arboga, som användes fram till 2000, innan motorvägen öppnades.
Strax innan Arboga, Götlunda heter platsen, ligger fortfarande en mack och affär, samt en gigantisk asfaltsplan som parkering. Genast slog det mig att det var en utav koncentrationssamlingsplatserna längs vägen som byggts i kalla krigets syfte.
Den vakna och militärhistoriskt intresserade personen som åker mycket längs vägarna i Sverige ser dem lite här och var, tillsammans med de onormalt stora parkeringsfickorna längs landsvägarna som också ligger tätt kring vissa stråk.
Arboga passerades och här kastade jag många blickar söderöver efter landets första ÖoB vid rondellen. Fortfarande verkar det vara Skyddsobjektsskyltar längs staketet till många av byggnaderna innan den 2 km långa asfalterade flygbanan dyker upp. Visst kastade jag ett öga norröver också och såg det helt nybyggda fina centrallagret som Försvarsmakten byggt upp på andra sidan järnvägen där det tidigare bara låg gärden.
Färden fortsatte och trist motorväg kördes ända tills vi passerade Eskilstuna. Kort därefter vid avtagsväg mot Kjula svängde vi av vägen och körde åter igen parallellt med motorvägen vidare mot Södertälje. I dessa trakter finns gott om möjligheter att landa med flygplan, både på fd krigsflygfält strax sydöst om motorvägen, men även som reservbas på vanlig landsväg.
Strängnäs stod på tur och även detta lilla samhälle har betytt mycket ur militärt perspektiv genom åren med bland annat ett pansarregemente och vida övningsfält. Idag huserar Ledningsregementet på denna ort och utbildar för både nationella samt internationella uppgifter.
Träsmaken i baken började göra sig gällande och vi var i stort behov utav en paus inom kort.
Några dagar tidigare hade jag varit med tidningen BIKE och kört ett test i trakterna vi började närma oss och jag testade mina celler vad avser minnet och försökte mig på manövrering vänster i den korsningen och höger i nästa och sedan 4 korsningar rakt fram, för att sedan svänga vänster efter golfbanan igen. Och viss fann jag vägen över Vällinge där HVSS även är placerat. Gamla grandiosa statliga byggnader där HemVärnets StridsSkola utbildar sina män och kvinnor till att numera ha som uppgift att försvara landet. De Nationella Styrkorna – Hemvärnet. 23.000 personer starkt försvar!!
Glassen fick vi äntligen. Den smalt fint i truten vid fiket på Sturehovs slottsgård. Som rekreation beskådade vi även en bröllopsfotografering i slottsmiljö.
Nu hade vi bara ca 7 mil kvar av första dagsetappen på vår Baltikumtur. Den sista biten var bara körning i träskmiljö. Alltså, betongträsket Stockholm.
Väl i hamnen vid Värtan träffade vi på andra knuttar som också skulle över till Tallinn. Det var bla ett norskt ekipage på en BMW med väskor både högt och lågt och till och med reservpunkaspray BMW original i jackfickan. De hade kört från Trondheim till Östersund och ned till Skåne för att sedan ta svängen upp igen till Stockholm och vidare över till Baltikum. Deras snittetapper låg kring 60-70 mil om dagen, mer än dubbelt mot våra planerade dagsetapper.
Hojarna surrades, hytter intogs, duschar utnyttjades, mat och dryck förtärdes. Däck besöktes och Oxdjupet beskådades på nära håll för femtioelfte gången. Det sista låset till havs innan fienden når Stockholm. Om inte före så måste de stoppas absolut senast här för att huvudstaden skall kunna försvaras från sjösidan.
Imorgon började den riktiga resan. Nya marker skulle erövras och förevigas både på bild och i minnet. Ryska mobiliseringsvägar skulle uttråka oss, spökstäder skulle trollbinda oss, fattigdom hjärtskära och rikedom förundra. Mycket komma skulle de närmaste dagarna!
