Nu är det slutligen klart!!
Helgen den 24-25 september kan ni följa mig och teamets äventyr på LE MANS 24 VM!!
Japp, det är sant!
Mer info kommer inom kort………..
Men, jag kommer att vara med och köra för ett svenskt team på Le Mans 24h och både blogga och uppdatera Live från tävlingen. Redan från onsdag kan ni följa teamets utveckling och händelser till förhoppningsvis målet på söndag eftermiddag.
Ha en underbar dag!
/ Er förare på Le Mans 24h!
Att vara eller inte vara………… det var vad som gällde inför finalen i NordicBoTT på Knutstorp.
Kriget, kampen eller kalla det vad ni vill var mellan mig och Roger Palmer om silvret i mästerskapet.
Som ni vet sedan tidigare så gillar jag inte att förlora och nu stod det helt plötsligt mycket på spel. Att åka hem till byhålan och tillbringa hela hösten och vintern med ett nederlag i kriget fanns inte på kartan. Här gällde att mobilisera alla krafter och finna krigslist för att gå segrande ur kampen.
Sagt och gjort for jag och min högra hand Eilert ned till Knutstorp helgen innan för att tjuvträna några varv och bli bekant med banan som jag inte kört på sedan 2007.
Vetskapen av att den standardmotorcykel jag förfogar över på slagfältet inte riktigt räcker till mot det italienska pansaret när det gäller effekt, bringade fram denna strategi. Om jag får köra några varv extra kanske det kan kompensera det som annars saknas.
Redan på väg ned till slagfältet kändes spänningen i luften och jag vibrerade av adrenalin. Skitkul. Har saknat detta hela säsongen. Att med liv och död gå in för en viktig uppgift där nederlag inte accepteras. Av någon underlig anledning mår jag bra och presterar därefter när jag får kniven mot strupen och det blir verklighet.
Fredagen bjöd på regn hela dagen.
Men, nu skall ni höra. Vad spelar regn för någon roll?! Från första varvet laddade jag järnet och pressade fullt med min österrikiska krigsmaskin. Att jag var blöt märkte jag inte ens utav. Bara pumpande adrenalin i venerna.
Länge var jag snabbast i kvalet! Men i slutskedet passerade Per G mig och jag fick starta tvåa. Roger var trea.
Starten gick och jag kom iväg tvåa. Roger trea. Per först. Inledningsvis körde jag lugnt och fann lite rytm innan jag byggde upp självförtroende och krigslist. Men då hade Roger redan hunnit passera mig. Jag bet ihop och tillsammans jagade vi ikapp Per och följde honom. Folk kraschade till höger och vänster i det vanskliga föret och flera gånger var SafetyCar ute.
När tre varv återstod var planen klar. Mitt enda ställe att hugga kniven i fienden var inbromsningen till hästskon, efter backen. Någon annanstans hade jag inte en chans med mitt motorsvagare krigsvapen.
På nästsista varvet kommer attacken. Följer Roger uppför backen, viker något mer åt höger, tar innerspår, bromsar senare och säkrar kurvan före min kombatant. Därefter ger jag stumt och använder hela min erfarenhetsbank för att hålla fienden bakom mig och inte ge honom tillfälle att hugga tillbaka.
Jag blir tvåa i racet, slagen med 2 sekunder av Per och Roger slutar trea precis bakom mig.
Ett resultat som jag är oerhört nöjd med och som får mig att fundera över varför jag inte krigat likt detta innan?!
Hursomhelst, nu har jag 5 poäng tillgodo inför sista heatet denna säsong.
Min analytiska hjärna räknar snabbt ut att om Roger vinner sista heatet och jag kommer tvåa, så vinner han på samma antal poäng som mig, men med fler segrar.
Alltså inte ett alternativ. Nu gäller det att njuta av fredagens stridsseger och andas in de positiva vibbarna och sedan käka taggtråd och ladda inför den sista striden.
På lördagen sken solen från blå himmel.
Atmosfären var laddad. Enligt mina vänner såg man redan på långt håll vart mina tankar var och blicken var bergsfast. Här fanns inga utrymmen för vänskap, kärlek eller omtanke. Bara vinna eller stupa med fanan högt gällde.
Starten gick och jag kom iväg trea. Roger tvåa och Per först igen. Per drog iväg i högt tempo och jag fick panik över att se avståndet öka till honom trots att kampen egentligen endast stod mellan mig och Roger.
På tredje varvet lyckas jag köra om Roger nedför backen och sätter upp ett tempo som är mycket högt för att om möjligt jaga in Per. Här hade min hjärna endast ett mål. Jaga ikapp och fånga in och passera för seger.
Sakta men säkert krympte avståndet mellan oss samtidigt som avståndet bak till Roger växte. +5. +8. +12. +16 sekunder. Visst såg jag informationen och kunde kanske ha slagit av på takten för att säkert ta mig i mål och vinna kampen oss emellan, men det var inte ett alternativ just då. Mitt mål var framför mig. Det var den skalpen jag jagade.
Som närmast var jag 0,5 sekunder ifrån Per, men slutligen blev jag ändå slagen och tvåa. Någon varvning borde jag ha gjort snabbare, men jag vill absolut inte skylla ifrån mig på något utan är bara nöjd över att ha satt press på Per så han fick kämpa hela vägen in i mål.
Roger blev slutligen fyra, då Alex Lind tog sig förbi honom.
Detta krig var om möjligt något som jag var ännu mer nöjd med än det första. Förmågan finns kvar. Att kunna fokusera och prestera under press som jag själv skapar. Underbart!
I övrigt var det en fantastisk helg med så mycket goa glada människor runtomkring. Resultaten speglar nog en hel del av välbefinnandet som erhölls under helgen.
Naturligtvis vill jag som alltid tacka alla som är med och hjälper till. Ni är helt underbart fantastiska och får mig att må så bra!!!! TACK!!!
En slutlig andra plats i serien var lite mer än jag hade förväntat mig i comebacken.
Trots frånvaro från de svenska banorna sedan 2005 så fann jag mig snabbt tillrätta igen och den nya motorcykeln som var min vapendragare under året kom jag alltmer överens med ju längre säsongen gick.
Nu njuter jag och teamet av detta en period och sedan ser vi vad vi skall gå ut i för krig nästa år 🙂
Stort TACK till alla fans som besökt oss under året! Ni värmer!
Kram på er alla.
/ Christer
I helgen kördes näst sista tävling i NordicBott. Det blev lite blandat resultat för egen del.
Foto: Igelhammar.se
I första heatet knep jag en tredje plats vilket var okey med den helt original KTM RC8 som jag har. Den saknar naturligtvis en hel del effekt mot Ducatina, men jämnhet och sena inbromsningar racet genom gav mig slutligen tredje platsen.
I det andra heatet blev allt skit. Regn på fm och jag kvalade trea och var nöjd för en gång skull över det! ( ni vet ju vid detta laget att jag inte gillar att bli blöt och frysa ) Banan var upptorkande, men de flesta valde regndäck.
På inspektionsvarvet förstod jag direkt att det var kört. Majoriteten av varvet var snustorr och endast ett par partier var blöta. Ridå! Efter fem varv, tio återstående, tänkte jag bryta. Däcket bak var helt slut. Tiderna blev allt sämre. Min depåtavla visade femte plats, så tanken blev att försöka fortsätta racet och ta viktiga poäng. På slutet var jag rädd för bakhjulsexplosion, då däcket inte gav något fäste alls. Men jag kom i mål femma. Av däcket återstod absolut ingenting. Till och med bakskärmen hade smält bort av värmen och allt gummi som slitits loss.
Tacksam att det gick vägen!
Nu är det en kamp mellan mig och Roger Palmer, också han från Degerfors och dessutom gammal klasskompis från grundskolan. Det sklijer en poäng mellan oss till min fördel. Den av oss som är först över mållinjen blir tvåa i serien. Det är där kampen nu ligger, för Per Gustavsson är redan klar seriesegrare.
Grattis Per!
Folk undrar över min standard KTM RC8 och jag förklarar lite nu.
Det är en 2011 års modell av gatvariant. Helt standard ur kartong, endast originalkåpan är bytt mot race dito, för att det måste finnas uppsamlingskärl under motorn.
Varför har jag inte uppdaterat den med quickshifter, avgassystem, powercommander och inte minst riktiga fjädringskomponenter typ Öhlins eller WP?
Svaret heter pengar. Jag har i år valt att köra denna satsning helt i egen regi utan förpliktelser mot någon och se om jag fortfarande finner racingen som något av det roligaste jag vet. Det svaret har bekräftats och jag är mycket glad över att tävla igen och förstår att det är en del av det som är mitt liv.
Så framöver hoppas jag slippa kämpa med material som inte riktigt lever upp till konkurrenters. Åtminstone likvärdigt material kommer att eftersträvas i jakten på nya segrar och utmaningar.
/ Christer #55
På bloggsidan “Private Thoughts Blog” kan man finna en ny artikel.
Ni har väl inte missat att sidan numera är indelad i tre avdelningar?
En avdelning som avhandlar tävlandet och allt som sker i den världen.
En avdelning som riktar in sig till de internationella vännerna som inte begriper svenska språket, men ändå vill följa med Miinins värld.
Slutligen en avdelning som fördjupar sig i tankar för dagen och annat som berör mitt liv och de funderingar jag bär på.
Ni finner dem som länkar från startsidan: www.miinin.se
http://blog.miinin.se/ ( Tävlandet på svenska )
http://world.miinin.se/ ( International friends )
http://inmybrain.miinin.se/ ( Tankar för dagen )
Ha en underbar dag.
/ Christer
För snart en vecka sedan körde jag premiärtävlingen i NordicBoTTserien med min nya motorcykel RC8R. Det var faktiskt första gången sedan 2007 som jag körde på tävlingsbana hemma i Sverige och det var helt fantastiskt roligt.
Jag har ofta förespråkat att killar som är på gång uppåt i karriären måste lämna våra banor i Sverige så snabbt de kan och ge sig ut i världen och köra på “riktiga” racerbanor. Det stämmer fortfarande, för det är en enorm skillnad här och där.
Men för mig att köra här hemma igen och bara vara glad över att tävla och köra motorcykel på bana så var det precis lika fantastiskt att komma hem igen. Även om ingenting var på plats och saker fick lånas ihop av konkurrenter för att kunna vara med och delta, så blev det precis så skoj som jag hade hoppats på.
Ett första kval gav en 5.e startposition och sedan även en 6.e plats i första tävlingen! Härligt nöjd med det.
Det andra kvalet gick bättre och jag tog Poleposition, för att sedan knipa en 3.e plats i tävlingen, vilket var ännu roligare.
Tidigare har jag sällan varit glad om jag inte vunnit, men nu var jag som ett barn i en godisaffär hela helgen. Det var så glädjespridande och upplyftande att åter köra tävlingsmotorcykel på bana och framförallt träffa alla människor i depån igen. Fantastiskt roligt att vara tillbaka i familjen där alla har bensin i blodet och venerna pumpar adrenalin.
Framledes hoppas jag att jag får mina egna prylar till hojen så den blir klar för vidareutveckling och en ännu större inspirationskälla till framskjutna placeringar.
Just nu är jag helt nöjd med det som varit och klarats av i premiären.
Emotionellt gav det en boost utan dess like, som jag kanske saknat alldeles förlänge och resultatmässigt är jag inget annat än väldigt nöjd.
På onsdagar skall jag försöka vidareutveckla mig själv och min bästa vän RC8R på Gelleråsen och se till att vi blir livskamrater som känner varann både utan och innan. Så småningom kommer nog farten också……
Sist vill jag naturligtvis tacka Peter Ilar för lån av kåpset, Stefan L, samt alla supertrevliga killar från Dalarna och alla andra som fanns i samma depåbox och hjälpte till med allt under helgen!!! Ni är bara bäst!!
Ha det riktigt gott alla vänner därute!
/ Christer
Allting tenderar att ske i sista stund igen.
Det var precis detta jag lyckats förtränga under de nästan 5 år sedan jag sist drev min egen racingverksamhet.
Att köra i ett proffsteam där allt sköts av teamet och du bara är en sketen anställd förare har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna är att man bara flyger ner till Spanien, tar en hyrbil, glassar in på fint hotell, plockar upp det fina skinnstället och hjälmen, äter lite god mat och sedan beger man sig till banan och gör sitt jobb.
Nu när jag skall köra i egen regi igen så blir jag mycket hastigt och hårt överraskad över hur verkligheten ter sig i denna bransch. Den som jag älskar så mycket, men samtidigt kan känna viss avsky emot i andra avseenden.
Den både ger energi och livsglädje, men när den visar sig från sidan som andra aldrig ser så suger den energi.
Idag fredag skall jag göra ett försök att ta mig ner mot Anderstorp för att köra den första deltävlingen i NordicBoTT. Jag skriver att jag försöker och det beror av att jag fortfarande saknar 95% av mina raceprylar till RC8.an!
Nu har jag roddat med kontakter och vänliga förare/konkurrenter och får troligtvis låna de mest behövande delar för att kunna få rulla ut på banan åtminstone.
Hojen är som ni förstår allt annat än redo för racing som sloganen så fint heter. Den har faktiskt inte rullat en enda meter på bana ännu och det känns väl lite sådär.
Jag brukar vilja vara förberedd innan tävling, men nu blir det ett undantag.
Imorgon går ett kval på 20 minuter och sedan är det premiär för årets första tävlingsheat. Så alltså i klartext. På 20 sketna minuter skall jag hinna ställa in alla reglage, finna mig tillrätta, ha funnit de rätta däcken, checkat att allting fungerar, hitta runt banan och inte minst försöka kvala! Hmmm, ja, vi får väl se vad det blir utav det hela. Men skitsamma. Alternativet hade varit att fortsätta vara hemma och vänta in delar som aldrig kommer och missa två viktiga tävlingsheat. Kanske plockar jag några poäng i helgen? Det kan vara de som avgör i slutet på säsongen. Sådant vet man aldrig.
Nu skall jag åter kasta mig på telefonen och fortsätta ringa runt i några timmar innan jag kan komma vidare.
Ja, just det. Glömde nästan bort att förklara vad jag inte missat de senaste 5 åren.
Att saker ALDRIG kommer i tid oavsett hur tidigt du beställer. Nu blev min satsning klar väldigt, väldigt sent, vilket inte förbättrade oddsen för att kunna få grejor alls. Kanske inte ens detta år verkar det som.
Skönt är dock att jag är bossen och inte känner press från tunga sponsorer som kräver resultat. Vill jag lalla omkring på banan och spana in blommorna och tjälskotten, så gör jag det. Men kanske har jag andra planer?? 🙂
Väl mött vänner!
/ Christer
Tävlingssäsongen 2011 är spikad!
Hojen står i butiken och glänser 🙂
Nu är det äntligen dags att marknadsföra sig själv igen på racerbanorna här hemma i Sverige. Det blir underbart!
Satsningen går i egen regi med lite stöd och hjälp av partners.
Åter igen är kontrollen helt i egna händer och det är med mycken värme och glädje som jag åter kastar mig in i tävlingverksamheten.
Målsättningen är högt spikad som vanligt….
Förutom det skall vi bygga vidare på den dröm och kunskapsbas som vi redan samlat på oss genom åren.
Ny utmaning och inspiration för året blir även att tävla på en V-Twin! All tidigare tävlingsverksamhet har skett med japanska radfyror.
Jag ser med enorm glädje fram emot att tillbringa timmar på hemmabanan Gelleråsen igen och utvecka mitt team, mig själv, min motorcykel och körstil för att bli ett vinnande ekipage igen…..
Tävlingsfordonet för säsongen 2011 blir en Svart/orange KTM RC8R på 1200cc!
Klassen blir Nordic Battle of Twins, som är en klass som endast tillåter motorcyklar med två cylindrar och max 1200cc. Märken som deltar är förutom KTM även Ducati och Aprilia.
Nordic BoTT ingår i serien SRL ( Swedish Racing League ) och körs tillsammans med bilklasser som, Swedish GT, Trofeo Abarth 500, Ginetta G20.
Som grädde på moset så sänds alla lopp på TV i kanalerna TV10 och Viasat Motor.
Men naturligtvis skall racing upplevas live, så ni är varmt välkomna ut på banorna i sommar.
Tävlingsdatumen för Nordic BoTT.
29/4-1/5 Anderstorp
3-4/6 Mantorp
22-24/7 Falkenberg
6-7/8 Anderstorp
19-20/8 Knutstorp
( 29-31/7 Gelleråsen SO )
För mer info om serien: http://nordicbott.net/
För mer info om SRL: http://www.swedishracing.se/
Sponsra gärna mina partners:
Scandinavian KTM : http://ktm.se ( Ready for Race! )
GMC Karlstad : http://gmckarlstad.se ( Den främsta MC-butiken i landet! )
Surfa gärna in på bloggen ( http://blog.miinin.se ) med jämna mellanrum framöver och följ den spännande utvecklingen under säsongen.
Er förare #55 i Nordic BoTT säsongen 2011
/ Christer Miinin
Hemsidan byter skepnad.
Det är en början på vad som komma skall ínom kort.
Redan i slutet på denna vecka hoppas jag att de sista knutarna är lösta och satsningen kan börja rulla igång.
Högt tempo, adrenalin, skvaller, och framskjutna placeringar skall det rapporteras om framöver.
Den rena nakna sanningen har alltid varit mitt motto och kommer så att förbli. Ibland gör det ont, men den får inte förvridas eller vinklas.
När jag vinner är det enkelt. Alla andra är sämre. När jag inte vinner, finns anledningar och det är dem jag måste förmedla språkriktigt och korrekt till er. Sedan är det handling och åtgärder som krävs för att åter igen vinna och fortsätta den utstakade vägen…..
Inom kort kommer alltså information om vad som är på gång och jag hoppas även få till intressanta bilder som kan förgylla sidan.
/ C
