Racing bloggen

Börjar med att gratulera två klara vinnare i SM-serien 2013, trots att två heat fortfarande återstår av serien.

I 600cc klassen vill jag gratulera Bäcklund för fantastiska framsteg i sina unga år.
Han kör moget och klokt och jag hoppas verkligen att killen får hjälp och uppbackning framöver och kan utvecklas vidare utomlands snarast.

I min favoritklass Superbike vill jag äntligen gratulera Andreas Mårtensson.
Satan vad kul att han äntligen fick vinna här hemma och skrivas in i SVEMOS historiebok över vinnare i kungaklassen.
Andreas är snabb och klok som människa och chaufför, men har haft mycket otur vilket tidigare hindrat honom från mästerskapstitel. Men nu är han med som vinnare – skitkul!

Om ni trott att jag tröttnat och glömt bort allt vad racing heter så tror ni fel!
Den låga som brinner för racing kommer aldrig att slockna eller kunna ersättas med annat.
Som för så många andra handlar det bara om problemet med cash!

Racing är inte billigt, har så aldrig varit heller.
Det är en ständig kamp med blod svett och tårar för att nå sina mål. De flesta orkar inte med denna realitet och ger upp trots enorm talang, andra hittar genvägar och “snabba cash” och faller på ett eller annat sätt sedan ned från pedestalen, innan resultaten på banan kommer.

Jag har länge kämpat i denna värld och gråtit många tårar varje nytt år när jag insett att jag återigen misslyckats med att dra ihop de stålar som krävs för att göra en seriös satsning och kunna vara med och slåss om mästerskapstitlar, hemma eller utomlands. Men, lågan brinner fortfarande lika stark och har inte mattats det minsta trots att år har passerats och hårfärgen hunnit med att blekas en aning.

Vi lever till låns på denna jord och vi vet inte hur länge tiden lånats ut för just mig/dig som individ och det stärker mig i min tro att vi alla har ett kall eller uppgift att förvalta. Utan att Gud eller någon annat taliban eller Mohamedan tillbeds inser jag att mitt hjärta fortsätter att brinna för motorcykelracing varje dag. Eller lider också för den delen när möjligheten fråntas mig för att utöva det jag brinner för.

Nästa vecka skall jag dra på Worldsuperbike i Tyskland för att inspireras ytterligare och känna kroppen fyllas med ADHD, DAMP och alla möjliga andra endorfiner som förhoppningsvis kommer göra situationen helt ohållbar för mig utan racing.
Jag kommer att må så mycket skit efter en sådan helg så det bara kan jämföras med ett flerårigt drogberoende hos en heroinist som inte fått sin dos.

Kanske kommer detta helvete att driva mig till vansinne eller till att nå mina mål igen?! Jag vet inte vilket, men jag måste bara prova.
Länge nog har jag undvikit allt tittande på racing på plats Live, just för att jag mår så jävla dåligt då. Skakar i kroppen, magen rasar samman och pulsen är oregelbunden.
Min omgivning tror mig knappas när jag nämner hur dåligt jag kan må, förutom de som sett mig i denna stund. Fråga dem!

Om planen går vägen så kommer viljan återigen att flytta berg.

Att åter få stå på startlinjen och känna adrenalinet i kroppen, nervositeten skapa gäspningar precis innan start. Fullt fokus och hat mot mina konkurrenter bredvid mig på startlinjen. Känna pulsen slå och viljan att vinna som överträffar allt annat.
Det är verkligen bara då man lever!

Jag vill börja leva igen………

Det var åter igen dags att förnya motorparken lite.

Länge och väl har jag suktat och trånat efter en riktigt användbar äventyrshoj som går att bruka för de flesta av de upptåg som ploppar upp i skallen mest hela tiden.

Kriterierna är vitt varierande. Alltifrån en kortare tur till “byn” för att ta en fika med polarna, till drömsemester på traktorstigar i Sibirien.

Genom mitt arbete på tidningen BIKE har jag haft förmånen att testa de flesta på marknaden förekommande motorcykeltyper. Där är jag lyckligt lottad och samlar på mig fakta om allt som rör sig på två hjul.

I flera år har jag ansett att den bästa motorcykeln för de ändamål jag drömmer om är KTM 990 Adventure.

Så ser den ut! Här i standardutförande just hemkommen från MC-handlaren. ( som för övrigt råkade förlora SM-titeln i SBK 2005 mot just bloggförfattaren 😉 )
Inom kort kommer hojen vara utrustad med GPS och toppbox.

Varför just denna hoj undrar säkert ett antal av er när jag som racerförare borde tråna efter den senaste Ducati Panigale eller BMW HP4 eller dyl?

Jo, därför att varken Ducatin eller BMW.n ger någon som helst tillfredsställelse för mig att bruka på landsvägar i vårat land!
Vägarna är katastrof när det gäller beskaffenhet med tjälskott, hål, gropar, spår, försjunkningar mm. Att där köra med en för övrigt underbar skapelse som ex BMW eller Ducati är bara en plåga och som att kasta päron till svin.

Om jag bara skulle ägna mig åt körning på bana genom träning eller tävling så hade valet lätt fallit på någon av dessa alternativ, men som trogen “gatåkare” som kan tillbringa femton timmar i sadeln en lördag på upptäcktsfärd någonstans i vårt avlånga land, så funkar det inte med sporthoj.

Däremot blir KTM 990 Adventure en dröm att ha med sig när man skall ut och utforska världen!
Jag sitter avslappnat, den har en rätt okej motor som inbjuder till bus när det behövs ( vilket är ofta ). Den har stora hjul som enkelt sväljer tjälskott och ojämnheter och får mig att behålla glädje och fokus på mitt uppdrag för dagen.

När asfalten tar slut och ersätts med grus, så ökar bara leendet ännu mera och feta långa sladdar avlöser varandra under resans gång.
Om någon försöker avbryta framfarten genom att sätta upp en bom på vägen så kör man bara runt den i skogen eller diket och fortsätter att hävda allemansrättens fantastiska egenskap och människans fria vilja.

Ibland har man som mål att hitta objekt som kanske inte alltid vill sig hittas och då kan det vara skönt att vara utvilad när man kliver av för att utforska och ibland även fotografera ( om det inte råder fotoförbud enl Skyddslagen ).
Då kan man enkelt bara plocka av sig hjälm och ta fram kamera ur toppboxen som man naturligtvis utrustat denna typ av hoj med. Sedan kan man glatt skutta runt i buskarna några minuter eller timmar och drömma sig bort in i konspirationernas värld.

Ett fint utflyktsmål som absolut var värt mödan och besväret 🙂

Omaha Beach, landstigningen, Dagen-D, andra världskrigets slut! Här stormade allierade trupper fram i mängder. Ofantligt många strök med redan på stranden, men kriget tog slut!

Det enda lilla smolket i bägaren med valet av hoj är när det kommer till banåkning och varvtider runt Gelleråsen. Här erkänner jag att det blir svårt att köra riktigt snabbt och få den där maximala känslan av banåkning.
Lyckligtvis jobbar jag med BIKE och det ger mig ändå förutsättningen för banåkning med sporthoj då det behövs.

Den eller de gånger som banåkning skall ske så sker det ändå på en Ducati Panigale, BMW HP4, Aprilia RSV Factory eller dyl hoj, gjord för ändamålet och jag fortsätter ändå leva drömmen…….

Hoppas att ni andra också förverkligar det ni drömmer om…..

Kram på er!!

/ Christer

Nedan! Senaste numret av BIKE som finns i butik nu! Här finns utförligt reportage från vår resa till Normandie och Omaha Beach! Mycket läsvärt och spännande med poliser inblandat……

Youtube verkar vara ett bra ställe att marknadsföra sig själv eller sina produkter.
Tänkte försöka hänga på den trenden lite framöver, då jag främst gillar att åka motorcykel och ha kul. För det andra är jag gudomligt trött på att ha dåligt minne och glömma det jag varit med om. Slutligen när jag väl har använt mig utav apparatur för att hjälpa till att minnas det jag gjort, så hittar jag aldrig det inspelade äventyret. Antingen inte filen, eller ibland inte ens datorn där filen kan tänkas ligga.

Men här kommer Youtube in…….
När jag väl kommit underfund med hur man laddar upp filmer på detta bibliotek så känns det som att jag vart jag än i världen befinner mig har tillgång till mitt eget material. Under förutsättning att det finns anslutningsmöjlighet till molnet…… där allt ligger.

Och den möjligheten har man ju alltid?!
Jag utgår i alla fall från det.

Jag provar med att lägga upp ett par klipp från en underbar söndagsutflykt tillsammans med min vän David. En strålande solskensdag med fågelkvitter, snö och 98-oktan i tanken.

En promenadkörning i parken……

http://www.youtube.com/watch?v=QgVRhiVD1VY

Följa John på stigen…….

http://www.youtube.com/watch?v=4xG2GfP8aSI

Ha en skön dag!

/ Christer

Dags att göra lite reklam för min arbetsgivare BIKE. Det är ju den bästa MC-tidningen vi har i detta land och därför vill jag bara passa på att marknadsföra den även på denna sida.

Första bilden.
Några härligt underbara dagar på Motorland Aragon i Spanien. Alla nya sporthojar skall testas och utvärderas. Tufft och krävande arbete, som dock ger så mycket energi tillbaka.

Bild 2:
Fin sommarkväll med fart och fläkt i bild. Efter timmars letande finner vi till slut en naturskön plats som funkar för oss knuttar samt fotografens kritiska kriterier.

Bild 3:
En härlig gruppbild från Aragon. Samma test. Detta är ett av de svåraste momenten som finns när det gäller fotografering. Köra i ca 80 km/h liggandes precis intill varandra utan utrymme för minsta misstag och hålla konstant hastighet. Kan säga att det aldrig lyckas på första försöket!

Bild 4:
Drömmarnas bild. Precis så jag känner även i detta ögonblick. Drömma sig bort från snö och kyla till något fantastiskt!

Bild 5:
Gotland Ring. Två dagars testande med Gixxer 750 och Ducati 848. Solsken, slitet gummi, adrenalin och full gas! Förväntan är stor hos chaffisarna på väg mot leksakerna.

/ Christer
Testförare och skribent på BIKE

Men ett stort steg för mänskligheten…….
Sa någon astronaut spontant när han skuttade ut ur månlandaren och tog sina första steg på månen. Eller hur var det nu? Klart att det inte var så. Allt var regi gjort på förhand av rymdstyrelsen NASA. Orden var väl inövade och dessutom hade man redan varit ur landaren tidigare och placerat ut kameror och en fotograf som skulle föreviga det första klivet på annan planet, så att det blev bra PR om USA.s så förträffliga rymdkapplöpning mot Sovjetunionen och dess Lajka och Sputnik.

För egen del så använder jag samma fras och PR-reklam, “Ett litet steg….” för att pusha mig själv och informera er övriga om att jag nu “stegar” upp ett snäpp i förberedelserna för säsongen 2013!

Den nya träningspartnern är inhandlad. Husaberg FE450, heter den visst och vi har kommit överens om att kämpa hårt framöver för att:

1: Sprida glädje och mening.
2: Utöka och förbättra teknisk kontroll.
3: Komma i form kroppsligt och bli farlig.

När snön väl försvinner framåt våren skall inte ursäkter behövas. Tempot skall finnas där och konditionen likaså.

Min äldre Suzuki får ursäkta att den blivit förpassad in i garaget igen. Yngre hungrigare förmåga får ta över och ge mig den kamp jag behöver.
Det påstås att Husaberg är duktiga på att ge sina motståndare stryk och det ser jag fram emot.
Med glädje skall jag köra ut i endurospåret och kämpa mot min nya kamrat. Den kommer att vilja kasta mig ur sadeln och få mig att flyga över styret och slå mig i backen. Tro mig, jag vet! Har fått så mycket stryk genom åren i denna grens övningar. ( Det var faktiskt därför jag började köra Road Racing i stället. Det gör så mycket mindre ont att krascha från 200 km/h på bana, än att flyga över styret i skogen och landa bland stockar och stenar. )

Som sagt….

Nu intensifieras tempo för 2013.

Kram
Christer

För att blicka in i framtiden måste man kunna historien………

Så därför kommer här en liten nyårs kavalkad av bilder från förr………

Gott Nytt År på Er Alla!!

Kram

/ Christer

Har just passerat Jerker Axelsson ( VD och ägare till Bike Trollhättan ) i SM-finalen på Knutstorp 2005. Den av oss bägge som kom först i mål skulle bli svensk mästare. Jag tog min tredje raka titel, med samma motorcykel.

En av bilderna när jag tävlade för Phase One. Vet inte riktigt vilken bana som bilden är tagen ifrån. Men trivdes gjorde jag!

Isle of Man 2005. Man ser den oranga västen som rookies måste bära på träningen för att snabbare förare skall veta att man troligtvis vinglar omkring i blindo längs banan 🙂

En av mina tävlingar för Maco Moto från Slovakien. År 2007 och tävlingen är Bol´d or 24h VM. Känner mig jagad utav Mathiev Lagrive på SERT Suzuki. Suzukis så oerhört framgångsrika enduranceteam.

Suzuka Japan 2006. Körde för Phase One och vi blev 3.a total i VM det året i Endurance. Mitt livs tuffaste lopp. På 48 minuter svettades man bort 5kg vätska! Helt sjukt jobbigt, men fränt förstås!

Tackar Peter Sköld, mannen som betytt så enormt mycket för svensk RR. En stenhård fighter på banan som aldrig gav mig någon ro eller vila. Rutin som få andra och alltid fantastiskt maskinmaterial. Saknar honom enormt! ( Just denna bild från Anderstorp fick han nöja sig med 2.a plats )

Kalle. Mannen som betytt oerhört mycket för min racingkarriär. Här får jag några kloka råd om att hålla hårt i styret och gasa mera 😉

Assen 2005. Körde för Fagersjö Kalles team. Kul som attan.

Bilden är från 2004. Året när jag dubblerade klasser. Både NSBK och SST600.

Rammstein- Wir mussen leben bis wir sterben ( Vi måste leva tills vi dör ).

Får mig att tänka tillbaka till när jag levde som mest. Åren när racingen var mitt yrke och levebröd. Från 2003 till 2007 kämpade jag på med det jag allra mest levde för.

Jag blev inte rik i pengar mätt, men satan vad jag levde!

97% av tiden under de åren var blod svett och tårar för att jaga ihop en ekonomi för att kunna leva på racerbanan.

Ca 7000 mil om året blev det i bil för att åka runt och besöka sponsorer, träffar, arrangemang, möten, mässor och andra events. Utöver det satt man nästan jämt i telefon och tjatade och planerade och styrde.

Utan tvekan var dessa 97% runtikring aktiviteter tuffa och jobbiga stunder, men det bidrog till övriga 3% som definitivt vägde tyngre än de första 97. När man väl fick leva de stunder man kämpat ihop för på banan och svettas och vinna, så var det värt varenda krona och minut av förberedelse.

Och de gånger man inte vann, utan kanske rent utav kraschade, så bet man ihop ännu mera för att komma tillbaka två veckor senare ännu mera taggad.

Nu fann jag lite bilder jag tidigare inte sett och det bidrog till detta inlägg. Jag blev nostalgisk och insåg vad jag saknar i livet.

Det sägs att varje människa är unik och att man skall finna det man brinner för och är bra på och jag har sökt och provat en hel del saker och yrken, men det är egentligen bara en sak som mitt hjärta slår några slag extra för. Och det är racing.

Att tjäna pengar och bli rik, ha fin bil, bra jobb, göra karriär och allt det där som svensson mäter som lycka och framgång. Det ger mig ingenting. Bara ytligt, inte ens välbehag av enklaste slaget.

Men däremot att snurra runt på en racerbana och kämpa och nå framgång och utvecklas, det ger lycka och rikedom som samlas i hjärnbanken.

I höstas ställde jag in min KTM RC8 i huset för att den inte skulle råka glömmas bort i något garage. Hallen blev inledningsvis en varm och vilsam plats för vintern för en ägodel och vän som gett mig så mycket glädje. Men numera har den flyttats till en centralare plats i huset för att ständigt påminna mig om vad jag skall kämpa för. Den står numera mitt på golvet i kontoret!! Jag kan inte undgå att se vännen hur jag än rör mig i huset. Måste till och med gå runt den och omväg för att kunna sätta mig vid skrivbordet. Helt fantastiskt skönt.

Kan faktiskt inte förstå hur man kan stänga in en pryl som skänker så enormt mycket av livet och glädje i ett garage i sisådär 200 dagar, tills våren åter kommer.

Hade mer pengar funnits i livet, så hade jag gladeligen haft alla mina motorcyklar som möblemang inomhus där jag bara kunnat bli sittande i timtals för att minnas och beundra dessa fantastiska skapelser och all rikedom de skänkt mig.

1998 tog jag tävlingslicens. Körde rookie 750 och Fireblade Rookie Cup med en CBR 929.

Gjorde debut som A-förare på Thruxton i England samma år. Tävlade alltså internationellt innan jag tävlade nationellt som A-förare!

2000. Åkte jag båt och trodde jag funnit komplement till racingen. Det var bara skoj när det blåste full storm och vågorna slog över båten och skrovet knakade. Annars gav det inte värst mycket.

Från 2001-2012 har jag tävlat oavbrutet. Oftast i serie eller serier och flera klasser samtidigt, men vissa år bara enstaka tävlingar. I princip under alla år har jag även kört någon eller några tävlingar utomlands. Typ Le Mans 24h VM, Isle of Man, eller annat skojigt.

Nu är det snart 2013 och dags att börja ta tag i planerna för kommande året.

Min KTM påminner mig varje dag vad jag skall lägga fokus på och visualisera och förverkliga, drömma om.

Här kommer lite glädjebilder…… från förr……..

/ Christer

En tidig morgon en söndag i december. Kaffet osar varmt i koppen och Spotify går just igång med “Defenders of the faith- Judas Priest”. Skummat igenom DI.se och diverse andra nyhetssidor i jakten på nya sensationsnyheter att ta till mig.

Inget nytt….. Jo, Medvedev skämtar om Aliens!, Egyptens president Mursi backar om sitt fullständigt galna maktdekret, om än just för stunden. Italiens premiärminister Mario Monti lämnar styret av landet, vem om inte Berlusconi säger att han skall tillbaka igen. Ja, ja, världen är sig lik, inget nytt under himlen.

Tänkte istället lägga upp några bilder här på bloggen som ger kickar och välbehag. Dessutom är det en påminnelse om vad vi alla går och längtar efter.

Den första bilden som gör det svårt för mig att ens kunna sitta still utan att det sprätter i hela kroppen av endorfiner är en 5 år gammal bild från en av kanalöarna där rika placerar sina tillgångar i hopp om att inte rätts och skatteväsendet hittar rikedomarna.

De två andra bilderna är tagna så sent som sommaren 2012. Misano Italien närmare bestämt.
En fantastisk dag på jobbet, utan varken kvartsamtal eller andra konflikter med chefer 🙂
Bara ren och skär glädje och eufori!

Isle of Man TT -100 års jubileet 2007.
Jag körde för det på ön baserade teamet MRB-Racing.
Tävlade i tre klasser på en Gixxer 1000. Stock 1000, SBK och Senior TT.
En veckas träning, två varv per dag, någon träning ställdes in på grund av regn. Sedan blev det tävling.
I Stock klassen var det 3 varv som gällde. I de övriga klasserna 6 varv.
Ett varv är 60 km och innefattar 270 kurvor som du som utövare MÅSTE KUNNA UTAN OCH INNAN om du någorlunda säkert skall ta dig runt ön utan att riskera livet hela tiden.
Som född landsvägsknutte som kört motorcykel på vägen, lagligt sedan 16 års ålder är det en fantastisk upplevelse att köra på Isle of Man.
När man dessutom förberett sig mentalt och studerat banan dagligen oavbrutet ett halvt år innan tävlingsveckorna, så blir det en extra kick att hålla fullt genom partier med blinda kurvor där du inte ser vad som döljer sig bakom, men vet att du teoretiskt kan hålla kvar 6.ans växel och inte tippa av på gasen.
Shit, jag skakar nästan om händerna när jag nu försöker beskriva detta för er. Så mycket adrenalin skapar det ännu idag när jag tänker tillbaka på det som varit!

Ja, Stocktävlingen gick bra och SBK-tävlingen likaså. Fick faktiskt med mig en Bronsreplica som man får om man är inom 10% från vinnartiden i SBK! Det var coolt och med enorm stolthet klev jag upp på scen tillsammans med namn som Mc Guinees, Finnegan, Dunlop för att ta emot priset som för mig nästan var det största!
Det snabbaste varvet satte jag dock i den tävlingen som jag inte fullföljde, nämligen Senior TT. Varvet blev 117,18 Mph, men sedan blev det problem.

Efter tankstoppet det första som kommer efter två körda varv, började jag uppfatta viss tendens till att den högra skon gled av fotpinnen väldigt lätt. Först ignorerade jag som tävlingsmänniska detta störningsmoment som försökte stjäla fokus från min framfart. Men uppe på berget när man ligger och kryssar fram på högsta växeln utan avslag i över en minut, började det bli oroväckande. Det var nästintill omöjligt att hålla kvar skon. Den bara halkade av.
Hjärnan försökte kalkylera för bästa lösning samtidigt som den försökte hålla hjärnfokus på vart man befann sig på banan så att inte ett ögonblicks disorientering gjorde att man kom in i fel hastighet i en kurva och eventuellt kraschade. Innan det nästkommande varvet skulle börja insåg jag tillslut att det inte skulle hålla. Svängde in i depån. Mina överraskade MBR-mekaniker frågade vad som stod på? Vi såg att hela skon var indränkt i motorolja och att hela sidokåpan glimrade av olja.
En av mekanikerna hämtade en trasa och rengöringsspray och gjorde rent och tyckte att jag nu kunde fortsätta! Jag klev av motorcykeln, gick därifrån och där tog den drömmen slut!
Skönt att veta så här i efterhand att jag fattat rätt beslut. Det var jobbigt, men troligtvis hade jag aldrig kommit tillbaka om jag gett mig ut på ytterligare 60 km körning runt ön.

Misano 2012.

Ett av mina underbara frilandsjobb för tidningen BIKE.
Uppdraget. Att provköra och jämföra BMW S1000RR i olika utföranden. Från gatuverisonen som du och jag kan köpa hos den lokala handlaren, till fabriksteamets arbetsredskap som Marco Melandri använder till vardags!
Däremellan ytterligare en BMW i Superstock utförande som de tävlar med i SST EM och Michele Fabrizios VM racer och semifabrikhoj.
Egentligen kan jag inte skriva så mycket ännu, då tidningen ännu inte publicerat reportaget, men jag kan nämna att det var en mycket bra dag på jobbet och att jag inte sparade på krutet när jag fick denna möjlighet.
Som racerförare som kämpat på med det materialet man förfogat över så gott man kan här hemma, så kändes det fantastiskt att få låna en motorcykel som var optimerad för ändamålet och känna hur den fungerade. UNDERBART!