Racing bloggen

Tjoho! Mekanikerna och teamet gjorde ett fantastiskt jobb ikväll. Underbart gäng! Hojen blev klar till den obligatoriska natträningen och vi fullföljde uppdraget. Dessutom tror vi oss ha funnit felorsaken till det oroliga beteendet på motorcykeln under acceleration, i kurvtagning och under inbromsning. Alltså ett problem som påverkat precis allting. Nu håller vi tummarna för att det är det som var problemet så vi kan visa vad vi går för imorgon. Nu säger jag natti natti.

Just nu råder febril aktivitet i teamet. Tom N, vår andreförare kraschade under sitt tidskval. Hojen tog eld och en hel del skador uppstod. Förhoppningsvis går cykeln att reparera innan natträningen börjar kl 2100 ikväll. Jag hann inte köra mitt kval alls idag och ber till någon makt om tur för morgondagens kval. Jag vill verkligen få möjlighet att kunna kvala och få starta i ytterligare ett 24h VM! Ni får löpande information om läget. / Christer

God morgon. Dagens aktiviteter handlar om körning. 2h fri träning där vi förare får åka ut och känna på materialet och försöka lära oss banan. Därefter blir det tidskval för varje förare. Slutligen avslutas dagen med en natträning på 90 minuter, så vi får möjlighet att bekanta oss med mörkret och tempot i det förhållandet. Personligen skall jag fortsätta jaga efter huvudbonad/visir.

Besiktningen är avklarad och det gick absolut som förväntat. Fick anmärkningar på hojen, flera stycken, men de gick att åtgärda. Så hojen är godkänd! Det stora problemet blev att de snodde en utav mina hjälmar! Min dyrbara Arai RX7. Den med ljust visir, klar för regn och natt. Så just i skrivandets stund saknar jag en hjälm! Nu får det bli några timmars jakt efter att hitta en ny någonstans, eller åtminstone visir till den kvarvarande. Helvete!

Hej hej! Dagen gryr och mycket arbete återstår för teamet innan kval mm kan börja imorgon. Det skall iordningställas tankapparatur för bränsle, monteras belysning både på hoj och kring depån för kommande nattarbeten. Sedan skall alltbesiktigas av de nitiska fransoserna. De är proffs på att ge anmärkningar på allt mellan himmel och jord, relevant som orelevant för säkerhet och tävling. Personlig utrustning skall besiktigas och förarmöte hållas för oss chaffisar. Vi skall lära oss flaggor för regn, safetycar mm och bli instruerade om genvägar att knuffa hojen om den stannar utefter banan. När får vi ta hjälp utav funktionärer och mekaniker osv. Vi hörs snart igen! Kram

God kväll! Har landat i Paris och efter mycket strul fått ut hyrbil och tagit mig till Le Mans. Skönt att äntligen vara på plats igen, men hade glömt hur värdelösa fransmän är på det mesta. Det är inte mycket som funkar smidigt. Teamet Unionracing och Dynamiteracing som jag kör för har startnr 67 och är helsvenskt. Fantastiska mekaniker och underbart gäng. Mina förarkollegor är; Tom North, Pasi Andersen, Petjo Lilja. Fortsätt gärna kolla in på sidan då och då, då jag kommer uppdatera så snart nätverk finnes. ( hur blev den där meningsuppbyggnaden då ) Kram på er! Christer

Nu är det slutligen klart!!

Helgen den 24-25 september kan ni följa mig och teamets äventyr på LE MANS 24 VM!!

Japp, det är sant!

Mer info kommer inom kort………..

Men, jag kommer att vara med och köra för ett svenskt team på Le Mans 24h och både blogga och uppdatera Live från tävlingen. Redan från onsdag kan ni följa teamets utveckling och händelser till förhoppningsvis målet på söndag eftermiddag.

Ha en underbar dag!

/ Er förare på Le Mans 24h!

Att vara eller inte vara………… det var vad som gällde inför finalen i NordicBoTT på Knutstorp.
Kriget, kampen eller kalla det vad ni vill var mellan mig och Roger Palmer om silvret i mästerskapet.

Som ni vet sedan tidigare så gillar jag inte att förlora och nu stod det helt plötsligt mycket på spel. Att åka hem till byhålan och tillbringa hela hösten och vintern med ett nederlag i kriget fanns inte på kartan. Här gällde att mobilisera alla krafter och finna krigslist för att gå segrande ur kampen.

Sagt och gjort for jag och min högra hand Eilert ned till Knutstorp helgen innan för att tjuvträna några varv och bli bekant med banan som jag inte kört på sedan 2007.
Vetskapen av att den standardmotorcykel jag förfogar över på slagfältet inte riktigt räcker till mot det italienska pansaret när det gäller effekt, bringade fram denna strategi. Om jag får köra några varv extra kanske det kan kompensera det som annars saknas.

Redan på väg ned till slagfältet kändes spänningen i luften och jag vibrerade av adrenalin. Skitkul. Har saknat detta hela säsongen. Att med liv och död gå in för en viktig uppgift där nederlag inte accepteras. Av någon underlig anledning mår jag bra och presterar därefter när jag får kniven mot strupen och det blir verklighet.

Fredagen bjöd på regn hela dagen.
Men, nu skall ni höra. Vad spelar regn för någon roll?! Från första varvet laddade jag järnet och pressade fullt med min österrikiska krigsmaskin. Att jag var blöt märkte jag inte ens utav. Bara pumpande adrenalin i venerna.
Länge var jag snabbast i kvalet! Men i slutskedet passerade Per G mig och jag fick starta tvåa. Roger var trea.

Starten gick och jag kom iväg tvåa. Roger trea. Per först. Inledningsvis körde jag lugnt och fann lite rytm innan jag byggde upp självförtroende och krigslist. Men då hade Roger redan hunnit passera mig. Jag bet ihop och tillsammans jagade vi ikapp Per och följde honom. Folk kraschade till höger och vänster i det vanskliga föret och flera gånger var SafetyCar ute.
När tre varv återstod var planen klar. Mitt enda ställe att hugga kniven i fienden var inbromsningen till hästskon, efter backen. Någon annanstans hade jag inte en chans med mitt motorsvagare krigsvapen.
På nästsista varvet kommer attacken. Följer Roger uppför backen, viker något mer åt höger, tar innerspår, bromsar senare och säkrar kurvan före min kombatant. Därefter ger jag stumt och använder hela min erfarenhetsbank för att hålla fienden bakom mig och inte ge honom tillfälle att hugga tillbaka.
Jag blir tvåa i racet, slagen med 2 sekunder av Per och Roger slutar trea precis bakom mig.
Ett resultat som jag är oerhört nöjd med och som får mig att fundera över varför jag inte krigat likt detta innan?!

Hursomhelst, nu har jag 5 poäng tillgodo inför sista heatet denna säsong.
Min analytiska hjärna räknar snabbt ut att om Roger vinner sista heatet och jag kommer tvåa, så vinner han på samma antal poäng som mig, men med fler segrar.
Alltså inte ett alternativ. Nu gäller det att njuta av fredagens stridsseger och andas in de positiva vibbarna och sedan käka taggtråd och ladda inför den sista striden.

På lördagen sken solen från blå himmel.
Atmosfären var laddad. Enligt mina vänner såg man redan på långt håll vart mina tankar var och blicken var bergsfast. Här fanns inga utrymmen för vänskap, kärlek eller omtanke. Bara vinna eller stupa med fanan högt gällde.

Starten gick och jag kom iväg trea. Roger tvåa och Per först igen. Per drog iväg i högt tempo och jag fick panik över att se avståndet öka till honom trots att kampen egentligen endast stod mellan mig och Roger.
På tredje varvet lyckas jag köra om Roger nedför backen och sätter upp ett tempo som är mycket högt för att om möjligt jaga in Per. Här hade min hjärna endast ett mål. Jaga ikapp och fånga in och passera för seger.
Sakta men säkert krympte avståndet mellan oss samtidigt som avståndet bak till Roger växte. +5. +8. +12. +16 sekunder. Visst såg jag informationen och kunde kanske ha slagit av på takten för att säkert ta mig i mål och vinna kampen oss emellan, men det var inte ett alternativ just då. Mitt mål var framför mig. Det var den skalpen jag jagade.
Som närmast var jag 0,5 sekunder ifrån Per, men slutligen blev jag ändå slagen och tvåa. Någon varvning borde jag ha gjort snabbare, men jag vill absolut inte skylla ifrån mig på något utan är bara nöjd över att ha satt press på Per så han fick kämpa hela vägen in i mål.
Roger blev slutligen fyra, då Alex Lind tog sig förbi honom.
Detta krig var om möjligt något som jag var ännu mer nöjd med än det första. Förmågan finns kvar. Att kunna fokusera och prestera under press som jag själv skapar. Underbart!

I övrigt var det en fantastisk helg med så mycket goa glada människor runtomkring. Resultaten speglar nog en hel del av välbefinnandet som erhölls under helgen.

Naturligtvis vill jag som alltid tacka alla som är med och hjälper till. Ni är helt underbart fantastiska och får mig att må så bra!!!! TACK!!!

En slutlig andra plats i serien var lite mer än jag hade förväntat mig i comebacken.
Trots frånvaro från de svenska banorna sedan 2005 så fann jag mig snabbt tillrätta igen och den nya motorcykeln som var min vapendragare under året kom jag alltmer överens med ju längre säsongen gick.

Nu njuter jag och teamet av detta en period och sedan ser vi vad vi skall gå ut i för krig nästa år 🙂

Stort TACK till alla fans som besökt oss under året! Ni värmer!

Kram på er alla.

/ Christer