Ciao.
Last day of practise before the racing starts. We had to sort the problems with the frontend of the bike. The mechanics just serviced the front fork and put a setup similar to my teammate. After 500 meters on the track of my first lap I felt it was completly wrong. That lap was hard to go around. The frontwheel was bouncing allover the track but not in those lined I prefered. For the second lap we did major changes again and it went a lot better. But still far from what I would like to have. But hopefully it can sort me out through saturdays 6 lap Superbike race.
I will promise you to do whatever I can do satisfy myself and make all the Swedish fans happy.
Cheers / Christer
God kväll.
Jaha, vad skall jag börja med. En något omtumlande kväll. Som jag sa igår så skulle framgaffeln servas till idag och bli bra. Hmm. Det blev väl kanske inte riktigt så. Hur som helst så for jag ut på banan och mitt första varv och kände direkt att det var bra mycket sämre än någonsin innan. Tydligen hade mekarna kopierat min teamkamrats inställningar trots att jag själv hela tiden sagt att de inte fungerar för mig. Jobbigt blev det att köra runt då hojen bara studsade över ojämnheterna och inte lät framhjulet jobba som det skulle. Men nu kommer kriget. För det var precis så det såg ut när jag kom in i ett parti genom skogen som heter Glen Helen. Jag hinner precis uppfatta att det ryker kraftigt genom skogen och när jag kommer ut genom en skymd kurva i 170 km/h och skall svänga vänster bakom ett berg så ser jag en vilt viftande flaggvakt mitt på banan. Jag bromsar så hårt jag kan samtidigt som jag svänger in bakom berget och där är det ett inferno. Det brinner på banan, i skogen, det ligger tre motorcyklar utspridda över hela vägen och dessutom tre förare som ligger på banan. På detta så är det förstås fullt av plast och skrot precis överallt. Jag lyckas undvika det mesta, men kör över någon plastbit på väg genom infernot. Naturligtvis slår jag av och sträcker upp näven som man skall och kör sakta vidare. Då tar det inte mer än några sekunder innan jag blir omkörd av 4 hojar. Jaha, bara att glömma vad jag just sett och fortsätta mitt varv som om ingenting. Tydligen är racingen sådan på ön här. Man bara noterar att något skett och sen glömmer man och gasar på igen.
Lyckligtvis blev varvet rödflaggat när vi 5 mil senare kom till start/mål igen.
Brandbilar fick ta sig dit för att släcka skogsbrand, hojar, samtidigt som ambulanspersonal tog hand om de skadade tre förarna.
40 minuter senare släpptes vi ut igen för ytterligare ett varv och till det varvet hade jag justerat framgaffeln till yttersta extremläge åt andra hållet mot mekarnas vilja och nu fungerade det bättre i alla fall. Jag kunde nu hålla något högre fart över ojämnheterna vilket kanske bidrar till bättre varvtider. I gengäld är hojen högfartsinstabil och känns lite orolig när man håller absolut full gas på högsta växeln. Det kan jag acceptera och kompromissa med om det hjälper mig med det andra som jag strävat efter i snart en veckas tid.
Ingen mer tid finns för att prova och imorgon lördag går första tävlingen.
Det är Superbike loppet på 6 varv som skall köras och det blir intressant att äntligen få starta här på Isle of Man och köra tävling. Jag lovar att göra mitt bästa med de resurser jag har till förfogande och samtidigt inte ta risker.
Nya däck, vila och god sömn, samt en normal uppladdning med Rammstein skall nog lösa det mesta.
Ha en trevlig kväll!!
Mvh Christer 
Tack till Jan-Åke Siljeström ( Silja ) för fotot.
