Hej på Er!!!
Många har saknat bloggen på svenska och inte förstått varför jag valt att skriva på engelska. Envist har jag tyckt att jag vill nå ut till “hela världen” i ett och samma meddelande. Tidigare har jag fått kritik från mina internationella vänner som inte kan svenska lika bra som vi gör, men som ändå vill intressera sig för vad som sker i Miinins lilla värld. Jag ville naturligtvis vidga mina vyer och anpassa mig till 2000-talet och därför skriva på det multinationella språket engelska som de flesta unga åtminstone behärskar. Så har det varit under större delen av året förutom under perioden på Isle of Man då jag skrev på bägge språken pga det stora intresset att följa mig “live” från ön varje dag.
Men alltmer kritik har hörts även hemifrån Sverige. Alla kan inte engelska, eller åtminstone inte tillräckligt bra för att kunna begripa vad jag skriver eller menar ( vem kan det förresten? ).
Framöver vill jag även att Mamma kan läsa det jag förmedlar. Hon skall ju få samma information som ni andra trots att hon även ringer mig dagligen och frågar. Dessutom vill jag ju att alla andra också skall hitta hit och finna denna enkla men levande site interessant. Min världsbild har jag inget emot att förmedla och predika till andra människor på denna jord. Vare sig det är på svenska eller engelska.
De som orkar läsa till mina ord och ägna mig tankar vill jag inte stöta bort utan snarare fortsätta att locka och därför släpper jag mitt finska envisa tankesätt och fogar in mig i ledet. Det händer inte ofta, men nu gör jag undantag då jag ser att syftet endast är av godo!

Jag kommer fortsättningsvis även skicka nyhetsbrev till sponsorer, samarbetspartners, intressenter och media. Inga förändringar där. Men som sagt nu kommer ni övriga också kunna läsa på svenska om ni föredrar det.
Innehållet mellan de bägge språken kommer nödvändigtvis inte vara exakta kopior av varandra. Kanske är jag mer utfyllande eller ingående i något av språken beroende på om tyngdpunkten ligger hemma i Sverige eller internationellt.

Förresten så önskar jag att jag kunde skriva bättre på finska! Det är väl ändå världens vackraste språk?! Låter helt underbart. Enkelt och man kan gissa sig till vad som menas! Eller? Kanske låter allt som ett inledande inferno innan det stora slagsmålet skall dras igång! Detta vemodens folk utan skratt men kniven och spriten nära till hands. Och bastun förstås. Men envisa är vi! Jag lovar.

Jag vill passa på att tacka Torvald min suveräna vapendragare och webmaster sedan första stapplande stegen i racingens värld. Han skapade denna sida precis som han byggde den första år 1998 när jag och teamet inledde den framgångsrika karriären. Då hette sidan www.yzf.nu . Körde Yamaha YZF R1 på den tiden så det fick bli namnet då. Därefter kom nya tider i början på 2000-talet och därmed även en ny adress: www.miinin-racing.nu. Så heter ju faktiskt mitt registrerade företag. MIININ RACING. Tidigt insåg jag att varumärken skulle byggas och vårdas. Jag har använt nr 55 sedan första tävlingen -98 till dags dato. Min gröna militärskarf har funnits med sedan 1986 och moppetiden. Den kommer alltid att fladdra kring halsen på mig. Mycket som varumärke och blickfång från läktaren för att snabbt finna mig på banan, men numera även för att allt motorcykelåkande i kyla har gjort min nacke känslig för drag och kyla.
Senaste uppdateringen kom inför 2007 då sidan fick nytt upplägg och ny adress igen. www.miinin.se. Tanken var att göra allt ännu enklare. Endast mitt namn och tillägget .se och man skulle inte kunna missa sidan.
Målet var även att innehållet skulle spegla de satsningar och framgångar som avsågs för året. Satsningarna gick inte vägen och framgångarna uteblev av diverse olika orsaker som jag inte bryr mig om att ta upp på bloggen nu utan skriver om senare i boken om mitt liv som racerförare. En vacker dag kommer en sådan bok ut. Kanske säljer den i två ex och jag är köpare av dem bägge eller också finns där fler intresserade av att få inblick i den alltid så glamourösa och flexibla bransch.
Där avtal bryts, uteblir, ramlar bort, glöms bort. Där förare inte tvekar att smutskasta varandra när bästa tillfälle ges, men samtidigt vara bästa vänner när man möts öga mot öga. Där pengar omsätts i rasande takt och hojar kraschas men ersätts med nytt innan andra ens haft råd med att tanka bussen på väg hem. Där regeltolkningar och tävlingsbeslut uteslutit förare på helt galna grunder. Där protester lämnats mot deltagare tävling efter tävling utan resultat i syfte att psyka motståndare. Men framförallt finns det många kapitel med glädje och framgång och det envisa kämpandet med små medel att nå toppen och stanna kvar där som en av de främsta. Teamarbetet och sammanhållningen med personerna som varit med från början och sammanlänkningen med nya individer som varit klippt och skurna för teamet. Lagarbetet som bärt frukt och alltid varit en drivkraft för att kämpa vidare och föra utvecklingen framåt.

“MIININ ger den nakna sanningen om racingbranschen” kan vara en titel som skulle kunna användas. Om inte Jante anar oro innan och fortsätter att kasta grus i maskineriet……
Den som lever får se. Kanske kommer den vackra dagen snart eller också något senare då jag blivit senil och inte riktigt minns hur allt låg till. Vann jag SM 2003 eller var det VM? Var det Rossi jag körde ifrån i finalen på Knutstorp eller Peter Sköld? Hmmm………

Fortsätt läs bloggen framöver och sprid budskapet till era vänner också. Nästa gång kanske ni kan läsa om ombildandet av MIININ RACING från racingföretag till superhypat IT bolag med börsvärde på 2 miljarder kronor efter nyemission.

På återseende / Christer

Blog Image