Det var åter igen dags att förnya motorparken lite.

Länge och väl har jag suktat och trånat efter en riktigt användbar äventyrshoj som går att bruka för de flesta av de upptåg som ploppar upp i skallen mest hela tiden.

Kriterierna är vitt varierande. Alltifrån en kortare tur till “byn” för att ta en fika med polarna, till drömsemester på traktorstigar i Sibirien.

Genom mitt arbete på tidningen BIKE har jag haft förmånen att testa de flesta på marknaden förekommande motorcykeltyper. Där är jag lyckligt lottad och samlar på mig fakta om allt som rör sig på två hjul.

I flera år har jag ansett att den bästa motorcykeln för de ändamål jag drömmer om är KTM 990 Adventure.

Så ser den ut! Här i standardutförande just hemkommen från MC-handlaren. ( som för övrigt råkade förlora SM-titeln i SBK 2005 mot just bloggförfattaren 😉 )
Inom kort kommer hojen vara utrustad med GPS och toppbox.

Varför just denna hoj undrar säkert ett antal av er när jag som racerförare borde tråna efter den senaste Ducati Panigale eller BMW HP4 eller dyl?

Jo, därför att varken Ducatin eller BMW.n ger någon som helst tillfredsställelse för mig att bruka på landsvägar i vårat land!
Vägarna är katastrof när det gäller beskaffenhet med tjälskott, hål, gropar, spår, försjunkningar mm. Att där köra med en för övrigt underbar skapelse som ex BMW eller Ducati är bara en plåga och som att kasta päron till svin.

Om jag bara skulle ägna mig åt körning på bana genom träning eller tävling så hade valet lätt fallit på någon av dessa alternativ, men som trogen “gatåkare” som kan tillbringa femton timmar i sadeln en lördag på upptäcktsfärd någonstans i vårt avlånga land, så funkar det inte med sporthoj.

Däremot blir KTM 990 Adventure en dröm att ha med sig när man skall ut och utforska världen!
Jag sitter avslappnat, den har en rätt okej motor som inbjuder till bus när det behövs ( vilket är ofta ). Den har stora hjul som enkelt sväljer tjälskott och ojämnheter och får mig att behålla glädje och fokus på mitt uppdrag för dagen.

När asfalten tar slut och ersätts med grus, så ökar bara leendet ännu mera och feta långa sladdar avlöser varandra under resans gång.
Om någon försöker avbryta framfarten genom att sätta upp en bom på vägen så kör man bara runt den i skogen eller diket och fortsätter att hävda allemansrättens fantastiska egenskap och människans fria vilja.

Ibland har man som mål att hitta objekt som kanske inte alltid vill sig hittas och då kan det vara skönt att vara utvilad när man kliver av för att utforska och ibland även fotografera ( om det inte råder fotoförbud enl Skyddslagen ).
Då kan man enkelt bara plocka av sig hjälm och ta fram kamera ur toppboxen som man naturligtvis utrustat denna typ av hoj med. Sedan kan man glatt skutta runt i buskarna några minuter eller timmar och drömma sig bort in i konspirationernas värld.

Ett fint utflyktsmål som absolut var värt mödan och besväret 🙂

Omaha Beach, landstigningen, Dagen-D, andra världskrigets slut! Här stormade allierade trupper fram i mängder. Ofantligt många strök med redan på stranden, men kriget tog slut!

Det enda lilla smolket i bägaren med valet av hoj är när det kommer till banåkning och varvtider runt Gelleråsen. Här erkänner jag att det blir svårt att köra riktigt snabbt och få den där maximala känslan av banåkning.
Lyckligtvis jobbar jag med BIKE och det ger mig ändå förutsättningen för banåkning med sporthoj då det behövs.

Den eller de gånger som banåkning skall ske så sker det ändå på en Ducati Panigale, BMW HP4, Aprilia RSV Factory eller dyl hoj, gjord för ändamålet och jag fortsätter ändå leva drömmen…….

Hoppas att ni andra också förverkligar det ni drömmer om…..

Kram på er!!

/ Christer

Nedan! Senaste numret av BIKE som finns i butik nu! Här finns utförligt reportage från vår resa till Normandie och Omaha Beach! Mycket läsvärt och spännande med poliser inblandat……