Vi kämpade på med hojen hela natten och hade stora förhoppningar om att vi löst problemet som vi levt med. Men kvalet visade omgående att så inte var fallet. Redan på mitt andra varv fick jag ett stort framhjulssläpp i snabbhögern förbi start och mål och hade redan förberett mig på en rejäl krasch. På något märkligt sätt räddar jag olyckan med knäet i backen och överlever med andan i halsen. Därefter inser jag att problemet kvarstår med högfartsinstabiliteten. Satan. Med risk för fler krascher ger jag ändå mycket mer än vad som normalt är hälsosamt med en hoj som denna. Tyvärr räckte inte våra tider ( min 1.45,7; Pasi 1.50,3; Tom 1.48,7; Petjo 1.49,1 ) för att vi skulle kvala in. Så nu är det roliga slut för denna gång. Lite ledsamt känns det, men så är det ibland. Jag vill tacka teamet och alla inblandade och ge dem beröm för ett kanonjobb med allt. / Christer