Tävlingen är som sagt avgjord och vinnaren är krönt. Det var många som deltog i tävlingen och många svarade rätt på väldigt många av frågorna, men det var bara en som hade alla rätt!!
Vinnare, JUHA MÄKINEN.
CM: Grattis Juha!
JM: Tack, tack.
CM: Jag måste säga att jag blev imponerad av din kunskap. Hur kunde du alla frågorna?
JM: Man är väl bäst!! Haha.
CM: Ja, det är du ju onekligen i denna tävling.
JM: Lite Google användes väl måste jag erkänna för att hitta någon av banorna som jag inte riktigt var säker på, men övriga frågor hade jag koll på.
CM: Du vann den första tävlingen som jag utlyste på min blogg. Brukar du ofta vara inne och läsa på bloggen?
JM: Dagligen och ibland flera gånger om dagen. Blir förbannad på dig när du dröjer flera veckor ibland mellan uppdateringarna.
CM: Ojdå! Ursäkta. Skall försöka förbättra mig och uppdatera mer frekvent. Vad gillar du mest av det jag skriver?
JM: Racingskvallret är ju alltid kul, då jag själv tävlat och varit med i branschen. Men även din samhällskritiska åskådning och politiska inlägg både berör och rör om och det gillar jag.
CM: Hmm, ja. Berätta nu lite mer om dig själv som vinnare och vem du är?
JM: En kille på snart 40 bast från Degerfors som alltid varit motorcykelintresserad. Har kört motorcykel från 16 års ålder och busat tillsammans med bland annat dig Christer på vägarna när vi var yngre.
CM: Jodå, det minns jag allt. Jag är ju hela ett år yngre än dig och minns tydligt hur jag satt och våndades i skolan när jag själv bara fick köra moppe och du wheelade med RD125.an utanför skolan.
JM: Hahaha, ja så var det. Sedan har jag ju även varit med som mekaniker åt dig när du började din karriär, så frågan när du vann första tävlingen var ju inte direkt svår!
CM: Mmm, kan det kallas fusk? Ett tag tänkte jag på det, men sedan insåg jag att andra som också varit med och haft inblick inte kunde svara på frågan så därför lät jag det passera och istället berömde dig för ditt goda minne.
JM: Ja, det var en härlig säsong 1998, som gav mig blodad tand också!
CM: Du tog licens och började tävla själv också 1999.
JM: Japp, jag var så trött på att du lyckades så jag ville se om jag inte kunde bli lika bra själv!!
CM: Det blev du också! Vill minnas att du stod på pallen redan i ditt första race?!
JM: Stämmer det! Jag var bara en poäng ifrån att vinna mästerskapet Rookie 1000 det året. Men blev slutligen tvåa.
CM: Det är ju inte illa! Men varför fortsatte du inte? Vi kanske hade kunnat bli ett radarpar som sporrade varandra till framgång?
JM: Eller också hade vi blivit bittra fiender för resten av livet!
CM: Jo, det är ju sant. Så skulle det också kunna ha gått. Men varför slutade du?
JM: Det var väl egentligen som det är för de flesta. Pengar! Man saknar dem för att kunna fortsätta.
CM: Tråkigt. Men vad gör du idag då? Kör du någon hoj?
JM: Jag har ingen egen mc idag, men brukar låna av kompisar ibland en sväng för att få leva ut och köra av mig lite! Men jag har familj och två döttrar och naturligtvis så har de fått en liten fyrhjuling att åka på. Annars så lägger jag rätt mycket pengar på huset vid älven och njuter av livet i största allmänhet. Ja, just det. Gamblar lite med aktier också ibland för spänningens skull.
CM: Härligt! Avslutningsvis, vad gör du om några år? Hur ser livet ut då?
JM: Då kör jag racing igen. Helst i långloppsserien här hemma i Sverige.
CM: Underbart! Det var ett överraskande svar. Har du planer på gång?
JM: Nja, inte riktigt så, men även du blir ju äldre och snart är din internationella karriär över och då vill du säkert tävla lite här hemma och då har vi ett team klart från Degerfors!!!
CM: Öhh, hmmm, hur tolkar jag detta? Tack kanske. Visst det vore skoj. Vi får se när det blir av.
( Hmmmm, kanske inte så tokig tanke han hade. )
CM: Ha nu en riktigt god fortsättning och sköt om dig. Grattis än en gång.
JM: Tackar och tack det samma.
