Vår bästa vän slapp pinas längre. I eftermiddags fick han äntligen lämna in och vi följde honom ända till helvetetsportar. Stilla fick han somna in och lämna helvetet och hamna på den bättre sidan.
Den sorg jag känner just nu är helt obeskrivlig. Jag har svårt att andas och tårarna rinner konstant. En vän som Rossi går inte att ersätta. Hans ärliga glädje som visades varenda gång man kom hem från jobbet, eller bara gick ett varv runt huset gör mig berörd. Trots att killen måste ha levt med enorma smärtor den senaste tiden så höll han alltid god min och var oss till lags. Han kämpade på och visade mycket sällan vilket helvete han måste genomlidit.
Inte mycket mer än två år fick han med i sitt jordeliv. Hårt! Men de få åren förvandlade mig till en helt annan person. De stunder vi tillbringade tillsammans i skog och natur glömmer jag aldrig. Inte heller klokheten hos honom. De sista nätterna i hans liv måste varit jobbiga, men inte en gång tappade han tålamodet, utan kämpade vidare genom att alltid ge värme och kärlek. Sista natten tryckte han sig tätt, tätt intill mig och förmedlade på något sätt att han förstod vad som komma skulle.
Jag är så jävla ledsen just nu och saknar honom så grymt, men det hade varit egoistiskt att behålla honom och se honom lida bara för att jag ville ha honom kvar. Förr eller senare möts vi igen och då strider vi vidare i nästa tillstånd efter helvetet, som förhoppningsvis är till det bättre.

Att se och känna ett liv slockna i dina händer och ersättas med död var starkt. Med din älskades ögon stirrandes in i dina, vädjande att jag litar på dig, rör mig. Jag skakar när jag skriver detta. Tårarna forsar nedför kinderna.

Livets vägar äro outgrundliga sägs det och visst är det så. Man vet aldrig vad som sker i framtiden, vilket kanske är bra. Men jag blir så ledsen varje gång ödet är grymt mot någon som aldrig gjort en fluga förnär. Oavsett om det gäller djur eller människor. Kanske är inte jordelivet skapat för de snälla, vänliga och fina varelserna?

Rossi, jag saknar dig enormt men jag kommer att kämpa vidare med samma intensitet som du gjorde! Vi ses!!

/ Christer