Terve terve.
Imorgonbitti bär det av med Trabant RS.en mot forna DDR. Bilen hittar säkert dit på egen hand 😉
Skönt med den frihetskänslan, att kunna bestämma själv vart, hur och när man kör. Gillar verkligen att köra bil. Skall passa på att ta några omvägar och glutta lite på gamla militärhistoriska sevärdheter efter vägen. Det finns ju trots allt en hel del historia och ångest invävd när man passerar Sveriges gränser och framförallt när man snurrar runt i Tyskland. Gamla gränsstationer mellan Väst och Öst och militärbaser på landsbygden är sådant som kan höja pulsen hos intresserade.
Men det är kanske inte det viktigaste under denna resa. Trots allt är det ju racingen det handlar om i första hand. Deltävling numero due, för att vara exakt.
No Limits, mitt team från Italien, skall kämpa för att nå framgångar åter igen. Och jag har mycket goda minnen från banan på Oschersleben och taggad är jag dessutom. Dock önskar jag att jag varit med om en liknande situation som Filip Backlund var på första Pro Sbk racet på Mantorp där han först vann, men sedan blev tvåa för att någon annan skrek högre! Sådant retar och motiverar. Det kan göra underverk under en hel säsong. Minns själv säsongen 2004 hemma i Sverige och Norden. Inte mindre än 9 gånger hamnade min hoj på “slumpmässig” efterkontroll. Men för varje gång gav det mig mer blodad tand och mer bränsle för att förnedra och köra ifrån mina konkurrenter. Inte heller fann de någonsin något oegentligt med hojarna, förutom att finnjäveln till chaufför var osvenskt snabb av sig. Så tack skall ni ha till mina 2 SM titlar och NM titeln och NM silvret det året!
Satan nu kom jag av mig igen.
Jag önskar bli uppretad igen för att prestera ännu bättre även i VM. Hat är bra till en viss gräns. Det eggar och sporrar. Man skall nog gå och hata mest hela dagarna för att vara alert och vaken och göra stordåd.
Om motorcykeln går bra i Tyskland så är målet att köra snabbare än först mina teamkamrater, sedan team Maco Moto och Phase One. Sådant stärker. Att visa andra att de satsat på fel hästar.
Hmm, nu tycker många som läser detta att jag stuckit ut hakan igen och ber om trubbel och det är ju precis det jag gör. För att prestera bättre på banan förståss. Sätta press på mig själv. Bygga upp eget hat, förväntningar och mål. Med vilja flyttar man berg och att bara lalla runt har aldrig varit grejen. Allt eller inget, i allt.
För satan, ni som är hemma, missa inte Elitloppet på Solvalla på söndag. Det största loppet detta året. Själv skall jag nog hitta någon uppkoppling någonstans och se om spelet går hem. Det är ju en slags tävling även det. Jag mår så dåligt när jag förlorar och jag blir så sur i flera timmar efteråt. Men samtidigt sporrar det mig till att läsa på ännu mera om hästar, kuskar, skor, banor, former mm för att ta min revansch. I travets värld kan man vinna alla rätt ofta till skillnad från många andra spelformer och det är väl en tävling jag ser där. Att vinna och bli bättre.
Time is ticking……….
See you / Christer
