Hej på er.
Idag är det racing på Eurosport med sändningar från Silverstone och WSBK. Samtidigt är det Scandinavian Open på Gelleråsen. Hade faktiskt tänkt att åka dit en sväng för att kolla lite “LIVE” racing, men vädret känns lite sådär. Rått, regnigt och knappt 10 grader. Så det blir nog varm Oboy och mackor framför Plasman istället.
På Silverstone brukar engelsmännen och de Wildcards som till vardags kör i den Brittiska serien kunna göra bra resultat. Det skall bli spännande att följa racingen under eftermiddagen. Håller som vanligt tummarna för Massimiliano Biaggi och en lyckad dag för honom.
I Supersporten hoppas vi att Stiggy Motorsport fortsätter skörda framgångar. Men den stora överraskningen efter kvalen är min gamla kombatant från Endurance VM, Mathiew Lagrive som har poleposition! Grymt. Han kör Honda i Supersport VM och Suzuki GSXR 1000 i Endurance VM. Med stor framgång i de båda serierna dessutom. Kul.
Satt nu på förmiddagen och spelade Rammstein “Live aus Berlin” på DVD.n så att rutorna skallrade. Till en början var tanken att bara dricka kaffe och njuta till musiken, men som vanligt med Rammstein så sätter de eld på mitt adrenalin och mitt ADHD vaknar till liv. Kunde efter 10 minuter inte längre sitta still så det blev storstädning i huset först, sedan lite bokföring och löneutbetalning och nu med skakande händer försöker jag skriva lite till er där ute.
Jag bläddrar igenom mitt fotoarkiv på datorn samtidigt som jag skriver och här finns mycket mycket positiva och goda minnen. Allt från 1998 till 2007 ligger här och påminner mig om vad mycket skoj jag fått vara med om i livet. Utan tvekan måste jag känna mig priviligerad för att kunna ha denna minnesbank och känslobank att blicka tillbaka till. Helt underbart. Samtidigt ger det mig positiv energi och en ständigt påminnelse om att livet måste fortsätta att vara underbart och att man måste ta vara på varenda dag och försöka få ut det bästa utav den.
En anekdot. När jag och mitt goa team med Torvald, Frendy, Juha och Eilert for till Alastaro året 1998, min rookiesäsong, var vi som vanligt inte värst förberedda med något alls. Det var bara kul att komma iväg någonstans från hålan Degerfors och göra något annat. Vi var först i depån. Helt tomt på övrigt folk, men ändå tog det oss nästan en timme att hitta en plats för helgen. Juha var lite fyllevrång och vägrade finna sig tillro någonstans och tjatade om att “det måste kännas rätt för alla”. Slutligen fann vi en plats och han somnade! Vi övriga började bygga i ordning vårt tempel som bestod av ett skräptält inhandlat på Rusta på vägen dit och som inte ens höll den helgen. Hojen fick stå under bar himmel och däcken var de som satt på sedan första tävlingen. Vadå? Byta däck! Gör man sådant? Ingen av oss fattade ens att det skulle finnas olika hårdheter på gummit. Öhh, är det inte bara svarta sulor med lite mönster? Slicks! Det kör väl bara Doohan och grabbarna med? Själv satte jag mig och började klippa och klistra för att få tiden att gå. Jag klippte ut en 1.a och klistrade fast den på kutsen bak så att alla konkurenter skulle se den när jag körde förbi. Juha vaknade och frågade om jag var dryg som satte dit 1.an. Kanske, men jag hade ett mål också. Att bli bäst!
Hur gick racet? Ja, jag tog min första pokal och blev tvåa med gatdäcken och min gamla gatreggade Honda Fireblade som jag tillvardags brummade med på vägarna kring Degerfors och Karlskoga.
År 2000 fann jag ingen budget som jag tyckte kunde hjälpa mig till de mål jag hade, därför blev det ingen racing alls det året. Njöt av båtlivet istället och hade mycket skoj med annat.
2008 har inte heller gått i racingens tecken, men livet har flutit på ändå med andra saker. Motorcykel har jag kört ändå och bana likaså. Dessutom har jag fått glädjen att uppleva två för mig nya banskapelser. Nämligen Gotland Ring och Kemoran Mootorirataa. Två helt underbara banor som direkt går upp i toppen på rankingen vad gäller motorbanor i Norden.
Måste nog säga att Kemora är nummer 1, Virtasalmi nr 2, Gotland Ring nr 3. Därefter blir det lite svårare. Gelleråsen var länge för mig en absolut toppbana. Men först försvann den gamla depåkurvan som var grymt svår att få till. Men man fann sig tillrätta med den nya mycket enklare kurvan. Sedan försvann tröskurvan och ersattes med något helt annat som aldrig fallit mig i smaken. Där tror jag en stor del av glädjen försvann för min hemmabana. Synd. Men förstår säkerhetsaspekterna i det hela. Det är bra. Säkerhet är viktigt.
Vilken är den bästa banan jag kört på överhuvudtaget?
Jo, det är Japan och Suzuka! Helt överlägsen något annat jag provat. Fantastisk rent utav. Sedan kommer nog Le Mans och Gamla Assen innan även den byggdes om och blev tråkigare.
Som den erfarne läsaren av bloggen listat ut så är det helt korrekt de snabba banorna som lockar mig mest. Där det går snabbt så in i helvete och där man verkligen känner att man åker motorcykel. 300 km/h. Snabba kurvor i 260 km/h istället för knixiga tråkiga i 65 km/h. Då blir man euforisk och helt galen i flera dagar efteråt. Är nog det där ADHD som vaknar till liv då.
Nu hoppas jag att ni har det grymt bra och att ni fortsätter läsa på sidan. Här kommer mer information framöver. Helst positiva och sprudlande av energi.
Ha det riktigt gott!
Er vän! / Christer
