Hej.
Äntligen hemma igen.
En kortare uppdatering av läget kommer här.
Kemora. En bana jag aldrig sett förut. Men inte var den tråkig för det. Tvärtom. Riktigt frän. En högfartsdel och en lite långsammare och jag kan väl säga att det var speedparten som var ballast. Fredagen tränades det och vi i teamet körde in oss på banan och kände oss rätt nöjda.
Lördag och kval. Jag körde ut sist av oss tre förare och satsade lite på att få en bra tid och lyckades på första flygande varvet föra upp oss på 2a plats med tiden 1.12,62. Det finska teamet före oss hade tiden 1.12,55. Tvåa var rätt ok trots allt.
Racet började och jag fick inte igång hojen och kom iväg bland de absolut sista i fältet. Körde upp mig och efter 8 varv låg jag tvåa. Efter 10 varv upp i ledning och fritt fält. Äntligen kunde jag satsa lite och ta i för bra varvtider. De sjönk rejält och jag drog ifrån fältet. Bästa tiden blev 1.11,11 vilket var rätt okej för dagen. Till och med snabbast av alla och nytt banrekord för endurancesammanhang. Inte så illa för en avsomnad, lönnfet racerförare som dock har viljan kvar för att förnedra andra.
Halvvägs in i loppet lossnade sadeln och blev 3 tum lägre vilket gav en helt annan hoj att köra och på några varv förlorade jag försprånget till jagande team Fiver. Utan att veta säkert hur illa det var med hojen slog jag av på tempot, men efter att jag blev omkörd sket jag fullständigt i säkerheten med hojen. Jag skulle inte bli ifrånkörd av någon konkurrent och resten av 25 minuterna som återstod av vårt stint låg jag som en igel bakom Fiver.
Vid bytet lämnade jag över till Tommy, samtidigt som jag informerade om sadelskiten. Tejp. Saknade vi och förlorade lite tid igen i depån innan allt löst sig och Tommy kom iväg. Han körde stadigt och bra tills framhjulet släppte oväntat och han for i backen och in i armcoräcket och bröt två fingrar samt stukade tummen. Dessutom planterade han hojen i räcket så den blev liggandes där resten av tävlingen. Game Over!
Vi drog istället vidare på vår fortsatta MC semester runt Finland och Bottenviken.
Städer sågs, passerades och besöktes. Kokkola, Oulu, Kemi, Haparanta, Kalix, Boden, Storforsen, Arvidsjaur, Åsele, Hoting, Strömsund, Östersund, Edsbyn, Borlänge mfl.
Regn fick vi minst en skur om dagen om det inte var ihållande konstant alltså. Mina odugliga racestövlar Oxtar tålde vätan i ca 2 minuter, så blöt var jag konstant. Vilket i sin tur ledde till halsont och feber. Underbart.
270 mil blev det till slut. Ett paket Alvedon och ett besök hos Vårdcentralen likaså.
Jag längtar så in i helvete efter att seriöst börja tävla racing igen. Suget är enormt. Att få vinna tävlingar igen…….. Jag längtar………… Det största suget är just känslan att kliva upp på pallen och veta att man är snabbast av alla. Och se konkurrenterna i ögonen och se den bittra svenska avundsjukan. Det är nog det som lockar mest. Eller det jag saknar mest.
Satan, måste ta tag i saker och ting och börja träna som en dåre så att känslan snart får upplevas på nytt. Livet är för kort för att bara resignera idag och börja leva Svensson.
Kram på er fans som läser. ( Och ni förare som också läser och har synpunkter på dittan och dattan, men som innerst inne är livrädda för comebacken 😉 )
Trevlig sommar.
/ Christer
