Ciao friends.
Have just eaten a great pizza tonight. Really had to because I forgot to eat dinner earlier in the day and only got breakfast this morning.
Another three laps to my account today. Sunny weather and no rainshowers at all before the practise were over for tonite. My laps where much more floating today than yesterday and the rythm felt better through the course. No mistakes and a lot more to come. Just still learning, so have trust friends. The pace will quicken up later on, safety first and no rush. Still plenty of time to show my teammates……
Best time of today 112,6 mph almost 45 sekunds quicker than yesterday. We still have some improvement to do with the bike suspension wise and also with the fuelinjection. The great mechanics will for sure solve the problems and make me happy.
See you tomorrow night again.
Cheers / Christer
Natti natti…
Sent omsider kommer rapporterna denna vecka. Träningarna går ju på kvällarna och sedan vill man ju äta något också. Men kanske blir det intressantare läsning på mornarna istället för er. Kaffe på jobbet och slötitta lite på nätet.
Ytterligare tre varv blev det idag och dessutom i torrt väder utan inslag av regn. Rytmen kändes bättre idag och banan kom till mig istället för att jag skulle jaga den. Trots mer avslappnad körning och behagligare tempo så förbättrades varvtiderna med 45 sekunder. Det börjar känna som jag hittar runt skapligt och skall nu sakta men säkert bygga upp lite hastighet i de partier där jag tvekar i nuläget. Det har ju trots allt med självbevarelsedriften att göra. Innan jag gasar på ordentligt så vill jag verkligen veta att mina spårval sitter som de skall och dessutom känna hojen och dess beteende så det inte överraskar mig.
Mekanikerna kämpar på med lösningar för insprutet på hojen och vi jobbar vidare med setupen också. Allt kan fortfarande bli bättre. Jag lovar er att styrdämpare är ett måste runt Isle of Man. Inte någonstans på över 6 mil kan man slappna av, utan det fladdrar i styrstoppen hela tiden och framhjulet är till väders och wobblar och man kämpar som attan med hela kroppen för att hitta runt.
På mitt andra varv idag blev jag omkörd av Bruce Anstey, en av toppförarna. Han passerade mig utför berget som råkar vara det parti som jag gillar bäst. Så jag blev ju bara tvungen att hänga på honom fram till målet 8 km senare. Det var skoj att bromsa ikapp honom och lägga sig direkt i suget på hans snabba hoj för att sedan ligga kvar där och stressa med min oranga nybörjarväst fladdrandes i vinden. Lite förvånad blev han nog när han insåg att jag fanns kvar precis bakom honom. Men, men det var ju mitt favvoparti, annars hade han nog försvunnit lite lättare ifrån mig.
Vi hörs imorgon kväll igen med mera nyheter.
Sov så sött. / Christer
