En tidig morgon en söndag i december. Kaffet osar varmt i koppen och Spotify går just igång med “Defenders of the faith- Judas Priest”. Skummat igenom DI.se och diverse andra nyhetssidor i jakten på nya sensationsnyheter att ta till mig.

Inget nytt….. Jo, Medvedev skämtar om Aliens!, Egyptens president Mursi backar om sitt fullständigt galna maktdekret, om än just för stunden. Italiens premiärminister Mario Monti lämnar styret av landet, vem om inte Berlusconi säger att han skall tillbaka igen. Ja, ja, världen är sig lik, inget nytt under himlen.

Tänkte istället lägga upp några bilder här på bloggen som ger kickar och välbehag. Dessutom är det en påminnelse om vad vi alla går och längtar efter.

Den första bilden som gör det svårt för mig att ens kunna sitta still utan att det sprätter i hela kroppen av endorfiner är en 5 år gammal bild från en av kanalöarna där rika placerar sina tillgångar i hopp om att inte rätts och skatteväsendet hittar rikedomarna.

De två andra bilderna är tagna så sent som sommaren 2012. Misano Italien närmare bestämt.
En fantastisk dag på jobbet, utan varken kvartsamtal eller andra konflikter med chefer 🙂
Bara ren och skär glädje och eufori!

Isle of Man TT -100 års jubileet 2007.
Jag körde för det på ön baserade teamet MRB-Racing.
Tävlade i tre klasser på en Gixxer 1000. Stock 1000, SBK och Senior TT.
En veckas träning, två varv per dag, någon träning ställdes in på grund av regn. Sedan blev det tävling.
I Stock klassen var det 3 varv som gällde. I de övriga klasserna 6 varv.
Ett varv är 60 km och innefattar 270 kurvor som du som utövare MÅSTE KUNNA UTAN OCH INNAN om du någorlunda säkert skall ta dig runt ön utan att riskera livet hela tiden.
Som född landsvägsknutte som kört motorcykel på vägen, lagligt sedan 16 års ålder är det en fantastisk upplevelse att köra på Isle of Man.
När man dessutom förberett sig mentalt och studerat banan dagligen oavbrutet ett halvt år innan tävlingsveckorna, så blir det en extra kick att hålla fullt genom partier med blinda kurvor där du inte ser vad som döljer sig bakom, men vet att du teoretiskt kan hålla kvar 6.ans växel och inte tippa av på gasen.
Shit, jag skakar nästan om händerna när jag nu försöker beskriva detta för er. Så mycket adrenalin skapar det ännu idag när jag tänker tillbaka på det som varit!

Ja, Stocktävlingen gick bra och SBK-tävlingen likaså. Fick faktiskt med mig en Bronsreplica som man får om man är inom 10% från vinnartiden i SBK! Det var coolt och med enorm stolthet klev jag upp på scen tillsammans med namn som Mc Guinees, Finnegan, Dunlop för att ta emot priset som för mig nästan var det största!
Det snabbaste varvet satte jag dock i den tävlingen som jag inte fullföljde, nämligen Senior TT. Varvet blev 117,18 Mph, men sedan blev det problem.

Efter tankstoppet det första som kommer efter två körda varv, började jag uppfatta viss tendens till att den högra skon gled av fotpinnen väldigt lätt. Först ignorerade jag som tävlingsmänniska detta störningsmoment som försökte stjäla fokus från min framfart. Men uppe på berget när man ligger och kryssar fram på högsta växeln utan avslag i över en minut, började det bli oroväckande. Det var nästintill omöjligt att hålla kvar skon. Den bara halkade av.
Hjärnan försökte kalkylera för bästa lösning samtidigt som den försökte hålla hjärnfokus på vart man befann sig på banan så att inte ett ögonblicks disorientering gjorde att man kom in i fel hastighet i en kurva och eventuellt kraschade. Innan det nästkommande varvet skulle börja insåg jag tillslut att det inte skulle hålla. Svängde in i depån. Mina överraskade MBR-mekaniker frågade vad som stod på? Vi såg att hela skon var indränkt i motorolja och att hela sidokåpan glimrade av olja.
En av mekanikerna hämtade en trasa och rengöringsspray och gjorde rent och tyckte att jag nu kunde fortsätta! Jag klev av motorcykeln, gick därifrån och där tog den drömmen slut!
Skönt att veta så här i efterhand att jag fattat rätt beslut. Det var jobbigt, men troligtvis hade jag aldrig kommit tillbaka om jag gett mig ut på ytterligare 60 km körning runt ön.

Misano 2012.

Ett av mina underbara frilandsjobb för tidningen BIKE.
Uppdraget. Att provköra och jämföra BMW S1000RR i olika utföranden. Från gatuverisonen som du och jag kan köpa hos den lokala handlaren, till fabriksteamets arbetsredskap som Marco Melandri använder till vardags!
Däremellan ytterligare en BMW i Superstock utförande som de tävlar med i SST EM och Michele Fabrizios VM racer och semifabrikhoj.
Egentligen kan jag inte skriva så mycket ännu, då tidningen ännu inte publicerat reportaget, men jag kan nämna att det var en mycket bra dag på jobbet och att jag inte sparade på krutet när jag fick denna möjlighet.
Som racerförare som kämpat på med det materialet man förfogat över så gott man kan här hemma, så kändes det fantastiskt att få låna en motorcykel som var optimerad för ändamålet och känna hur den fungerade. UNDERBART!