Då har man äntligen fått möjligheten att köra en fabriksbyggd VM-racer på bana, utan restriktioner! Eller, visst fanns krav. Man fick absolut inte krascha och ha sönder hojen. Både Haslam och Melandri skulle blivit lite trötta för att inte tala om övriga teamet om man kom tillbaka med skrotad VM cykel.
Melandri var förresten på plats och beskådade misshandeln av sitt arbetsredskap för jakten på VM-titeln. Visst fanns lite pirr i magen, åtminstone i depån.
När man väl satt på hojen så var allt glömt och det var bara järnet som gällde precis som alltid när man testar.
En av alla reflektioner jag hade var hur lättkörd hojen var. Fann mig hemma snabbt på den. Melandris inställningar stämde väl in på hur jag önskar en hoj vara inställd. Däremot den andra VM hojen som var Fabrizios arbetsredskap i vanliga fall, var betydligt styvare i chassiet. Här var det stötigt och yvigt för mitt tycke.
Aldrig ville jag att det skulle ta slut, ville bara ha mer och mer och fortsätta leva drömmen. Hur skall jag någonsin uppskatta min trötta RC8 igen? Kan nog lika gärna byta in den mot en Fiat 500 framöver.
Den effekt och det motorregistret som fanns var fantastiskt. Fjädring, elektronik, däck, allt bara var i harmoni.
Nu är filmen slut och jag med den…… Hoppas på fortsättning någon gång……..
Kram /Christer
