God kväll.
Ännu en underbar racehelg på TV till helgen. MotoGp och final i WSBK. Underbart. Skall naturligtvis försöka se bägge kategorierna på TV. I WSBK är det direkt avgörande om titeln hamnar i USA eller Japan. Noriyuki Haga leder med 10 poäng över Ben Spies. Hoppas att det blir spännande bataljer om guldet.
Veidec Racing kämpar med budgeten för kommande år i WSSP och likaså gör Stiggy Motorsport. Synd om inte något av dessa bägge svenska team får till det i fortsättningen. Vi håller naturligtvis tummarna.
Blev intervjuvad häromdagen. Allt handlade naturligtvis om racing och den karriär jag hittills haft. Stor del ägnades åt Isle Of Man och jag kom på mig själv under utfrågningen att jag nästan rös i kroppen när jag mindes tillbaka till upplevelsen från ön. Det är nog något av det häftigaste jag upplevt och kanske kommer att uppleva. Jag kan nog inte komma på något annat som skulle matcha det just nu.
Hoppa fallskärm kan vara kul, men det vara bara någon minut. Flyga stridsflygplan kanske skulle överträffa det, men risken är inte så stor att jag kommer att kunna göra det, så det går också bort.
Just känslan av att känna adrenalinet pumpa maximalt under 6 varv och totalt över två timmar med koncentration utan ett endaste litet misstag. Usch vad härligt.!
Minns ett parti på banan som gick på sexans växel i ca 260km/h och man lättade över ett krön utan avslag och landade varenda gång med wobbel. Varvet efter försökte man ligga ytterligare lite mer åt höger där hoppet inte blev lika långt, men ändå flög man kanske ca 20 meter med efter följande wobbel igen. Inte funderade man ens på att slå av på gasen, varken innan hoppet eller efter, bara fortsätta ge järnet för att köra snabbare varvtider.
Slutligen blev det 118mph i snitt varvet runt. 282 kurvor och 61 km avklarades i 178 km/h. Som snabbast körde man i närmare 300 km/h genom en by med murar på bägge sidor och fullt av folk som drack öl och jublade.
Det var kickar och livsglädje.
Jag kommer på mig själv dagligen att för att få livsglädje så behöver jag köra motorcykel och det jävligt snabbt och helst på gränsen. Efteråt känner man sig verkligen levande igen.
När livet rullar på dag för dag i rutin så har jag svårt att känna någon mening.
Helt klart skall jag försöka fortsätta hålla på med detta då skaparen av motorcykeln måste ha befunnit sig i precis samma situation som jag. För han konstruerade inte hojen som praktiskt fortskaffningsmedel, utan som ren leksak.
Innan jag lägger av för kvällen vill jag också minnas när jag tävlade på klassiska banan Suzuka i Japan 2006. Det var också helt fantastiskt stort. Köra på samma bana mot de bästa enduranceförarna i världen som man sett tävlingar ifrån sedan mitten på 80-talet och förare som Christian Sarron, Eddie Lawson, Raymond Roche och Randy Mamola.
Det var nog fysiskt ett av de tuffaste loppen jag kört med en temperatur på 38 grader och mycket hög luftfuktighet, men aldrig ville jag att det skulle ta slut.
På 47 minuter som ett pass var så svettades man ut 5 kg svett!!! Helt sjukt. Där kan man snacka om bantningskur. Oavsett hur mycket man drack så blev man inte pinknödig. Det saknades ständigt vätska i kroppen. Efteråt hade man i och för sig ont i skallen i några dagar och andra biverkningar, men det brydde man sig aldrig om.
Nu har jag backat tillbaka minnesbanken några år och njutit av de sköna stunder som gavs. Allt kämpande gav resultat då och skall fortsätta ge så i framtiden också.
Ha en bra kväll.
/ Christer
