Racing bloggen

Jaha! Det såg ju jävligt snyggt ut! Fan, kan ju tro att man är raceridiot på heltid. Och inte fanns det några bilder kvar i datorn heller. Programmen är borta också. Så det är väl dags att fortsätta den fina trenden och spä på med skit till mongoföretaget Microsoft mfl. Så är det väl att leva i en kommuniststat som vi gör. Helvete vad trött jag blir.

Hej! Ja jävlar vad tiden rinner iväg. Det kändes som om det vore igår som jag uppdaterade sist, men det var tydligen över tre veckor sedan!! Så vad har hänt då? Taxikörning, stubbfräsning i Leksand, maskinflyttar i Söderfors, NEC 6h tävling på Anderstorp och Cisternrengöring i Värtahamnen är vad som tagit min tid på sistone. Visst ja, har även köpt en landsvägshoj och hunnit med och köra 40 mil. En V-strom blev det. Nämner inte förnamnet på den för det ger mig dåliga vibrationer. Men det är en skoj hoj att köra på. Packväskor och allt har den. NEC är väl det som kanske intresserar er mest. Det är ju racing trots allt. Körde den tävlingen med Proact teamet. John Holmberg, Tommy och Jörgen Andersson. Coola killar och underbar stämning i teamet. Fantastiskt roligt. Vi kvalade som 6a tror jag och därefter pendlade vi mellan 2a och 5e plats under hela racet. Sista timmen låg vi 5a och jag talade om för teamet att jag skulle göra en chansning och jaga upp oss till en 2a plats. Det skulle bli ont om soppa, det visste vi alla. Men chansa måste man. Jag drog ut och lade mig på 38or och 39or i varvtider och jagade ikapp så vi nådde vår andra plats när 10 minuter återstod av tävlingen. Nu började problemet. Bränslelampan lyste. Jag ville absolut inte oroa teamet så jag körde vidare som vanligt, fast något mer bränslesnålt samtidigt som jag bad till Gud. Han lyssnade som vanligt inte och på sista varvet efter nästan 6 timmars tävlande från en 2a plats så dog hojen. Soppatorsk! Jag fick igång den en gång och tog mig ytterligare en bit. Sprang därefter genom hela sista karusellkurvan och in i depån där jag passerade mållinjen. Gott mos, för vi registrerades som 3a trots allt. Ballt. Domaren sade att allt var okej och vi korkade upp champagnen och firade vår triumf. Sedan kom slutresultatet. Vi var 4.a och DNF!!! Alltså inte 3.a. Som vanligt i racingens underbara värld fattade jag direkt att jag inte skulle förstå racinglogiken hos tävlingsledningen. Vi fick inga målgångspoäng men placerades 4.a!!! Fattar ni?? Luttrad och van som jag blivit tyckte jag att vi ändå skulle vara stolta och skita i detta. Tydligen gällde andra regler i Kalle Anka Cup mot vad SVEMO ( Svenska Motorcykelförbundet ) och FIM ( Internationella motorcykelförbundet ) bestämt. I FIMs regler kan man ta mållinjen i depån, men inte här. Så var det med det. Visste förstås inte detta samtidigt som min självbevarelsedrift ville få mig bort från banan snabbast möjligt då det kryllar av dårar där som bara önskar att ha ihjäl konkurrenterna 😉 Mitt summa sumarium är ändå att jag är fruktansvärt stolt över teamets insats och sätt att jobba och agera trots sådana här motgångar. Killarna visar att de är ambitiösa och seriösa och jag ser mycket fram emot flera körningar tillsammans med dem. Min körglädje fanns kvar där trots att hela 2007 var nattsvart. Med ett kul gäng kan man inte ha tråkigt och nästa gång får jag väl se om mitt analfabethuvud och min dyslexi kan få mig att förstå reglerna som gäller här hemma. Nu har jag inte tid längre. Måste plugga lite taxiteori, köra bilen och planera kommande jobb och framtida tävlingar. Sköt om er. Puss o kram / Christer